Hur kommer det sig egentligen att man börjar tänka mer så fort natten kommer krypande. Vad är det med mörket som lockar fram den filosofiska sidan i oss. Men jag ska inte klaga. Jag älskar mina nattliga filosofiska stunder. Oftast mår jag sämre av dem, ibland får jag insikt i något och ibland får dem mig bara att må bättre.

 Inatt tänker jag på relationer. Inte bara förhållanden utan relationer i allmänhet. Vänskap,kärlek och familj. Det finns så många olika sorters relationer. Egentligen oräknbara. För kominationerna är oändliga. Funderar över mina egna realtioner.

Anledningen till varför jag har sett över mina egna relationer var för de senaste dagarna har jag varit beredd att ta ett nytt steg i en relation. Denna gången en kärleksrelation. Jag var beredd på att ta steget jag aldrig tagit innan.  Steget att påbörja ett förhållande med en annan person. Dock så var jag inte så beredd på reaktionen jag fick tillbaka. Ett nekande. Och bitar av mig själv föll ihop.

Egentigen förstår jag inte varför jag tog det så hårt. Jag är ju faktiskt van vid nekanden. Van vid att känslor inte är besvarade på samma sätt eller i samma styrka. Men detta var något nytt. Det gjorde så ont. Kanske för att jag var beredd på det nya. Kanske att jag såg fram emot det. Troligtvis på grund av att jag faktiskt trodde på att det skulle funka. Att jag för första gången inte skulle vara ensam. Att jag skulle kunna få dela allt det fina med någon.

Kanske gör det ont att få ett nekande för att man samma dag insåg att man höll på att bli kär.