Jag hade ett telefonsamtal igår kväll med en gammal vän. Han säger att jag är en annorlunda person nu än vad jag var när han lärde känna mig. Med en smått rädd röst frågade jag honom på vilket sätt. Jag var livrädd att jag skulle ha förändrats till något dåligt. Kanske att jag hade blivit dryg. Men nej. Han svarade att jag verkade vara tryggare med mig själv. På sättet jag pratade och tonfallet jag använde. Smått chockerad över svaret så började jag fundera på vad han sa.

För jag vet inte om jag själv skulle påstå att jag är tryggare med mig själv. Eller ja, sånt där går väl i vågor. Men i allmänhet är jag nog fortfarande den osäkra men charmerande flicka jag alltid varit. En annan möjlighet är att jag tycker det är enklare att vara den flickan istället för att vara en tjej som är trygg i sig själv. För en tjej som är trygg i sig själv klarar av saker. Hon kan ta nederlag med en klackspark. För att hon VET att det kommer bli bra iallafall. Kanske tycker jag att det är enklare att gömma mig bakom fasaden av en tystlåten, osäker flicka.

Jag vet inte riktigt vad jag vill få fram med detta inlägg. Mest ville jag bara skriva ner det, berätta det för någon. Man förstår saker så mycket mer när man ser dem i ord på skärmen och inte bara massa meningar och stavelser som flyger runt innuti sin hjärna.

Förmodligen har min vän rätt. Jag är ännu inte riktigt beredd på att hålla med än.
Men jag blev glad över att inte låta trasig längre.