Många människor passerar våra liv utan att vi egentligen lägger märke till dem. Det kan vara att vi har en kort konversation i affären eller på bussen, en klasskamrat för länge sedan eller den där personen vi träffade en gång på den där festen i våras. De människorna tänker vi inte så ofta på, inte heller saknar vi dem.

Det är värre när vänner kommer och går ur ens liv. Personer som man verkligen stod nära och delade alla sina tankar och känslor med. Drömde om saker att göra tillsammans och levde ut äventyr med varandra. Sådana som håller ens hjärta med värme och som man tror att man alltid kommer att ha brevid sig.

Jag tänker ofta på vänner som jag försakat eller som har försakat mig. Sådana som jag har älskat villkorslöst och gjort nästan allt för. Som nu är borta. Inte ens ett enstaka "Hej" på facebook eller sms. Bara tystnad. Och en stor enorm jäkla saknad. Jag tänker oftast på en speciell vän. Som jag drömde stort med och önskar egentligen att jag hade kvar. Men vi växte upp åt olika håll, blev olika personer med olika prioteringar i livet.

Det gör ont i mig för jag saknar henne så enormt mycket ibland. Och jag vet att hon inte saknar mig.