Jag tänker på dig ibland,

Han ringde mig sent den natten, och jag visste precis hur det skulle bli. Det skulle bara bli ett konstigt fyllesamtal där han somnar mitt i en mening efter att han sagt att jag inte borde vara arg. Tyst lyssnade jag på hans tunga andetag på andra sidan luren. Han älskade jävla andetag. Sen kom det. Det jag har väntat på i 3 år att höra. Saker han aldrig sagt men som jag hade drömt om att han skulle. En förlåtelse, en ursäkt och en... kärleksförklaring?
Jag visste inte vad jag skulle säga när han där sa att det var mig han saknade, att det var jag som värmde hans hjärta ibland. För allt det där var ju precis det jag kände. Allt jag önskat att jag vågat säga till honom.
Det var så konstigt att det var omställda roller nu, och att jag inte utan att tveka slängde mig in i leken igen. För jag vet vad som händer. Dagen efter har han inget minne av det han bedyrat mig. Inget minne av de tomma orden som tände något i mig. Vet inte vad jag mest är less på, hans tomma ord i natten eller jag som fortfarande svarar och tror på dem. Nu är det flera veckor sen den natten. Och han är lika tyst som han alltid varit. Inga ursäkter längre, inga ord om saknad.

Han ringde mig sent den natten, och jag visste precis hur det skulle bli.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback