Då var det slut. Över på riktigt.
Aldrig mer sova trångt i hans lilla säng, aldrig mer laga mat tillsammans, aldrig mer få se hans underbara leende eller höra hans skratt. Aldrig mer kommer jag att få vara nära honom.

Orkar ingenting nu. Ligger nästintill apatisk i sängen och bara tittar upp i taket. Fast jag måste plugga. Jag ska plugga, snart..


"Svårt att bli övergiven
Svårt att älska mest.
Men lika svårt att vara den som slutar älska
den som borde gå men inte går

Men sviker
och i samma stund som sveket dödar vet man
att man älskade.
Att det var då.
Att det är över"

Märta Tikkanen