Jag har kommit i en svacka psykiskt. Jag sover mer än vad jag egentligen behöver, aptiten är sådär och har en morlande ångest som gnager i mig. Men konstigt nog så känner jag mig ändå stark. Jag tror på mig själv och att jag kommer klara det här. För egentligen, vilket annat val har jag? Ska jag lägga mig ner och dö? Knappast.

 

Så idag tar jag tag i det absolut sista av skolarbetet som består av att skriva laborationsrapporter samt utföra en laboration som jag inte gjort än. Detta tillhör kursen miljökunskap och jag måste få iväg rapporterna idag eftersom jag har tentan på måndag och måste få den rättad innan dess. Sen så ska jag förbereda ett muntligt framförande om min c-uppsats som jag ska hålla på min tenta på fredag förmiddag. Och sen är det inte mer. Sen är jag officiellt klar med skolan när tentorna är över. Är det inte underbart?

 

Hur som helst, vad jag ville säga var att det är en tung tid i mitt liv men lyckligtvis har jag vänner och familj som alltid ställer upp för mig och får mig att skratta ändå. Det är dem som får mig att orka med det här. Tack älskade ni.