Ja, vad ska jag säga. Imorgon så är dagen här som jag tjatat om så länge. Dagen då jag får ta på mig min vackra vita klänning och sätta på mig den där vita mössan för att sedan säga att jag har tagit studenten. Tammefan, jag har tagit studenten. Jag klarade mig igenom det. Igenom det helvete jag haft de senaste tre åren.  Det är helt otroligt vad stolt jag är över mig själv. Jag skulle kunna tacka alla som stöttat mig under denna perioden, säga att det är tack vara dem som det har gått vägen. Men nej. De jag verkligen ska tacka för att jag har tagit mig igenom det här är de som inte trodde på mig. Det är tack vara dem jag gav mig fan på att jag skulle klara det här. Jag skulle bevisa för dem att jag inte är sån katastrof som det verkade.

Så nu står jag här.  Med ett slutbetyg som har ett meritvärde som är över snittet. Och ett ego stort som Globen.
För jag klarade det.  Och imorgon ska den vita mössan äntligen på.