Min nyaste obsession är mörkhåriga, skäggiga, tatuerade män.  Gärna musikaliska med.
Mmmm...

 

Idag vaknade jag sent (för att vara mig) och ändå känner jag mig helt körd i huvudet. Inte ens duschen fick mig att vakna till.  Funderar på om jag kanske ska börja ta vitaminer eller något. Blir alltid så trött och depp på hösten så det kanske skulle hjälpa mig att hålla mig ovan ytan så att säga. Hmm, tåls att fundera på.

Hur eller hur, så ska jag idag skriva mitt första arbete i Svenska C. Sitter med det framför mig och i princip bara stirrar på det, haha. Är egentligen inte svåra frågor alls i det, men när huvudet känns som det är fyllt med någon tjock flytande sörja så är det svårt att komma igång. Sen har jag lite prestationsångest just eftersom det är svenska och svenska är mitt favoritämne och vill därför allting göra bäst ifrån mig. Så funderar på att gå ifrån datorn en liten stund och sen återkomma för att se om det blir bättre.  Vi får se hur jag gör. Men det optimala är att få iväg det där arbetet idag.

Stackars mig, right? Not.

Idag känns faktiskt som en riktigt bra dag.  Blev MVG på mitt etikarbete och så har jag myst med familjen idag.
Det är så skönt att känna att livet är inte bara nattsvart utan det finns en hel del ljuspunkter också.  I form av musik, människor och annat. Dags att börja fokusera på allt det där istället för allt det där som drar ner mig.

Vidare ikväll ska jag se Körslaget med la familia (Heja Bagge!) och sen blir det förmodligen skype några timmar med en alldeles fantastisk människa. Tar tag i alla mina måsten imorgon istället och njuter bara av en bra dag.

Jag har gått och blivit Kent-fantast på äldre dar.
Och jag är fullkomligt kär ibland annat denna låten.
Så otroligt vacker. Har underskattat Kents texter något så oerhört.

Ärligt talat så mår jag för tillfället jävligt bra.  Vet inte om det är för att jag tagit tag i mig själv och låtit mig slappna av istället för att plugga ihjäl mig eller om det är att jag har rensat bort massa småskit från rummet så det känns lugnare nu. Kanske en blandning av båda. Sen att man stöter på fantastiska människor (Singular egentligen, men ah) som får en att skratta gör inte saken sämre.

Dock är jag helt omöjlig idag. Kan inte förmå mig att göra någonting, haha.  Ska ha ett handledarsamtal med min mentor om en timme och det känns som om det är det enda vettiga jag kommer göra idag. Nej, men förhoppningsvis så tar jag mig i kragen och åtminstone skriver lite på projektrapporten. För nu är det faaan inte mycket kvar alltså. Kan räkna kurserna jag har kvar på en hand. EN HAND HÖRRNI!!

Men ah, skulle bara berätta hur fantastiskt jag mår för tillfället och att jag är lite lätt omöjlig!

xoxo

Nya pepplåten. Blir löjligt glad av denna.

Idag är det äntligen fredag. Men trots att det ska vara slutet på vecka så har jag haft fullt upp. Förmiddagen gick åt till att baka tårtbottnar, göra vaniljkräm och montera tårtor. Jag har nämligen fått det hederfulla uppdraget att göra prinsesstårtor till en liten tjejs barnkalas imorgon.  Eftermiddagen så har jag iochförsig mest flummat runt, men det känns som jag har varit igång hela dagen med.  Har också fått hem mina byxor som jag beställde från Monki i början av veckan. Två av tre stycken passade. Vilket jag tycker är hur märkligt som helst eftersom alla var i samma storlek samt i samma modell, haha.  Hur som helst var de som passade ursnygga!

Kvällen kommer förmodligen bara bli chill och hänga vid datorn. Eller ja, jag ska väl umgås med min familj också.
We'll see.

Inget kommer någonsin slå orginalet. Men jag fastnade så hårt för den här versionen.

Du var inte den enda som mådde kasst.

Här ligger jag i min säng. Rummet doftar vanilj från ljuset jag tände för en stund sen och för första gången på länge så spelas Winnerbäck i mina högtalare. Det är precis från den gamla tiden. Tiden då jag skulle vilja påstå att jag var glad. Det ger mig lugn iallafall.

Förkylningen har blivit bättre, men har fått sån djävulsk slemhosta (fräscht, jag vet). Förhoppningvis är den helt borta innan veckan är slut. Fick hem lite skolböcker idag med så det är dags att ta tag i sig själv och gasa på in på slutspurten.

Men först tar jag lite nostalgitrippar ikväll.

Jag satt och läste igenom gamla arbeten jag gjorde på Nackademin som jag har kvar på datorn. Bland annat satt jag och läste ett hälsoarbete som jag skrev i idrotten. Uppgiften var att vi skulle utvärdera vår egna hälsa och sen göra mål för att förbättra den och sen i slutet utvärdera om det gjort någon skillnad. Min analys av min dåvarande hälsa är skrämmande. Åtminstone den psykiska biten är det. Det förvånar mig hur utlämnande jag var. Kanske var det ett rop på hjälp, för jag vet hur långt ner jag var då.

"Min psykiska hälsa är något jag inte gärna talar om. Men ska försöka vara ärlig och granska hur den egentligen är. Min psykiska hälsa är väldigt dålig. Mina första 7 år i grundskolan blev jag mobbad med både ord och slag. Det har resulterat i att jag är väldigt osäker inför nya människor. Så att till exempel att börja i en ny skola var en pina för mig.
För 2 år sedan började jag gå hos barn och ungdomspsykiatrin. För lite mer än ett år sen så blev jag diagnostiserad med depression som jag lyckligtvis har tagit kontroll över utan mediciner.
Men den psykiska hälsan är fortfarande väldigt dålig. Jag har kvar panikångest attacker och liknande. Det är saker jag brukar kunna kontrollera men ibland blir det för mycket. Man säger alltid att det är nyttigt att gråta, men det finns ju en gräns för det också. Dock tror jag att jag har passerat den gränsen för länge sen. Så psykiska hälsan är inte på topp. Detta leder till att det suger ur väldigt mycket energi ur mig. Jag har inte den mentala orken att göra alla saker jag vill. Jag har ingen mental energi kvar att ta mig ur sängen och gå en promenad. Eller att tänka på vad jag borde eller inte borde äta. Så det blir för mycket ibland. När det blir för mycket så måste allt ut på något sätt. Tidigare skar jag mig för att få ur all ”press” jag la på mig själv för jag inte orkade göra saker. Det har jag slutat med. Dock när det blir alldeles för mycket så kräks jag. Vilket inte heller är bra. Som jag vet att jag egentligen inte borde göra. Men som jag gör, för att inte bryta ihop totalt mentalt.

 Sociala hälsan hänger väldigt mycket ihop med min psykiska hälsa. Iochmed att jag är väldigt rädd för att möta nya personer gör det att jag inte träffar så mycket människor. Men jag försöker så mycket jag kan. För att jag vet själv att jag kommer att träffa människor resten av livet. Jag kan inte gömma mig för dem.
Senast jag kollade så var jag inte ensam i världen. Men jag säger även emot mig själv. För jag trivs där det finns människor. Fast jag har en teori angående detta.
I en stor folkmassa, blandas jag in i mängden. Jag är bara en av alla andra. Är det lite människor sticker jag ut och folk lägger märke till mig. Jag tror jag är osäker inför nya människor eftersom jag blev mobbad, och då blev det som en hjärntvätt att jag verkligen var fel. Att jag kanske inte borde finnas ibland. Det tror jag att människor tänker om mig. Vilket jag inte borde, för jag sätter spärrar för mig själv. De dagarna jag lyckas tänka bort vad alla andra kan tänkas tycka om mig. De dagarna har jag inga problem alls med att träffa nya människor. Då kan jag vara riktigt social. Jag stoppar mig själv från att ha en god social hälsa."

Ja, då var denna helgen över. Mamma fyllde jämnt så syrran och jag hade organiserat en fest för henne. Matlagning,dukning, organisation osv tog vi hand om och det blev en riktigt hit. Mamma var nöjd och gästerna hade trevligt.

Nu dock så har jag blivit superduperförkyld och ligger bara i sängen och tycker synd om mig själv. Funderar på allt som händer just nu och vad jag egentligen borde lägga min energi på. Kanske är det dags att göra det jag känner för och sluta tänka så mycket på vad alla andra tycker om det.

Hur som helst är jag sjuk och det är supersynd om mig. Bara så ni vet.