Vet du vem jag är nu, om du inte visste vem jag var då.



Jag gick med på att vi skulle träffas
på vårt café inne i stan.
Det var ju faktiskt några månader sen nu.

En kall november eftermiddag satt vi där.
Vårt småprat var lika avståndstagande och kyligt som vinden utanför

- Jaha, du har flyttat säger du.

- Nämen va trevligt, har du äntligen skaffat katt nu.

Mekaniska rörelser och automatiska svar
var allt du fick från mig.
Försöker få dig att förstå att jag är inte lika
vilsen som då.

Några koppar te och en och annan tår senare
tror jag att du förstod.

Jag är inte samma flicka som du en gång förälskade dig i.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback