Det bara är så.



När jag var runt 13-14 så lyssnade jag oerhört mycket på svensk hiphop. Vilket jag fortfarande gör, men det är väl annorlunda låtar jag lyssnar på nuförtiden.
Har alltid varit en jävligt känslomässig person och har burit mina känslor på utsidan.
Jag kunde alltid hitta låtar med texter att relatera till som jag spelade om och om igen. Så när jag plockar fram de gamla låtarna som var mina favoriter kryper minnena fram och jag blir sådär smärtsam nostalgisk. Det är som känslorna sitter kvar i låtarna.


Jag ryser när jag hör din röst. Det bara är så.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback