Ingen annan

Ingen annan kommer förstå
det tomrum som ekar i min bröstkorg
eller mörkret som fängslar mig.

När jag ligger på mitt golv
och stirrar upp i mitt vitmålade tak
så som jag gör
när ingenting känns som det ska.

Jag ringer dig sent
och säger att det känns som världen går sönder
när jag inte hör dina andetag.

Ingen annan än du
kommer att förstå
hur det egentligen är att älska mig.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback