Vi ska aldrig skiljas
så ska jag skydda dig från stjärnornas splitter.
Vi ska älska när hela världen står i brand.
och jag ska vara den
sista
som kysser dina läppar.
Come to me.
Min nyaste obsession är mörkhåriga, skäggiga, tatuerade män. Gärna musikaliska med.
Mmmm...
Time to be happy
Det är så skönt när jag kan säga att jag faktiskt mår bra för tillfället. Visst är det fortfarande stressigt i skolan och min bästa vän ska flytta till ett annat land, men rent allmänt känns det bra. Och det känns som om jag faktiskt förtjänar att må bra. Behöver det här "bränslet" för att klara slutspurten i skolan. Det är inte långt kvar, sen är jag fri!
Fulast vinner
Fall, be nice to me.
I am going to fucking marry this dude.
The problem with being strong is nobody bothers to ask if your hurt.
Sömnlös
Värsta jag vet är att ligga sömnlös. Vill bara sova , orkar inte med det här.
Sleepy sunday
Hur eller hur, så ska jag idag skriva mitt första arbete i Svenska C. Sitter med det framför mig och i princip bara stirrar på det, haha. Är egentligen inte svåra frågor alls i det, men när huvudet känns som det är fyllt med någon tjock flytande sörja så är det svårt att komma igång. Sen har jag lite prestationsångest just eftersom det är svenska och svenska är mitt favoritämne och vill därför allting göra bäst ifrån mig. Så funderar på att gå ifrån datorn en liten stund och sen återkomma för att se om det blir bättre. Vi får se hur jag gör. Men det optimala är att få iväg det där arbetet idag.
Stackars mig, right? Not.
A good day.
Det är så skönt att känna att livet är inte bara nattsvart utan det finns en hel del ljuspunkter också. I form av musik, människor och annat. Dags att börja fokusera på allt det där istället för allt det där som drar ner mig.
Vidare ikväll ska jag se Körslaget med la familia (Heja Bagge!) och sen blir det förmodligen skype några timmar med en alldeles fantastisk människa. Tar tag i alla mina måsten imorgon istället och njuter bara av en bra dag.
Jag vill bara höra dina hjärtslag
Jag har gått och blivit Kent-fantast på äldre dar.
Och jag är fullkomligt kär ibland annat denna låten.
Så otroligt vacker. Har underskattat Kents texter något så oerhört.
Förändrat men ändå likadant
det finns hopp om en förändring
men det tar den tid det tar
en nystart, jag tänker nya tankar
men allt det där du föll för,
finns fortfarande kvar
allting har förändrats,
men jag känner likadant
Fantastiskt omöjliga Antonia
Dock är jag helt omöjlig idag. Kan inte förmå mig att göra någonting, haha. Ska ha ett handledarsamtal med min mentor om en timme och det känns som om det är det enda vettiga jag kommer göra idag. Nej, men förhoppningsvis så tar jag mig i kragen och åtminstone skriver lite på projektrapporten. För nu är det faaan inte mycket kvar alltså. Kan räkna kurserna jag har kvar på en hand. EN HAND HÖRRNI!!
Men ah, skulle bara berätta hur fantastiskt jag mår för tillfället och att jag är lite lätt omöjlig!
xoxo
Gangnam Style
Nya pepplåten. Blir löjligt glad av denna.
Snart så.
Kvällen kommer förmodligen bara bli chill och hänga vid datorn. Eller ja, jag ska väl umgås med min familj också.
We'll see.
Happy is the new pretty
För jag var bäst, försöker att överträffa det.
Inget kommer någonsin slå orginalet. Men jag fastnade så hårt för den här versionen.
Du var inte den enda som mådde kasst.
Ambitiöst
Herregud va trött jag är på min förkylning! Segar ner mig totalt och huvudet känns som det är fyllt av slem, haha. Jag försöker åtminstone vara lite produktiv idag. Så jag skriver det sista på mitt projektarbete och gör ett arbete i Etik och Livsfrågor. Ibland är det löjligt hur ambitiös jag är trots att jag är sjuk.
UPDATE: Är nu ÄNTLIGEN klar med projektarbetet. Förhoppningsvis får min handledare tummen ur röven med och berättar hur han vill ha min projektrapport så jag kan avsluta kursen helt.
Tänker på det som aldrig blev
Förkylningen har blivit bättre, men har fått sån djävulsk slemhosta (fräscht, jag vet). Förhoppningvis är den helt borta innan veckan är slut. Fick hem lite skolböcker idag med så det är dags att ta tag i sig själv och gasa på in på slutspurten.
Men först tar jag lite nostalgitrippar ikväll.
Story of my life
But who knows. Maybe one day we'll be perfect for eachother.
I will wait
Help, is anybody there?
"Min psykiska hälsa är något jag inte gärna talar om. Men ska försöka vara ärlig och granska hur den egentligen är. Min psykiska hälsa är väldigt dålig. Mina första 7 år i grundskolan blev jag mobbad med både ord och slag. Det har resulterat i att jag är väldigt osäker inför nya människor. Så att till exempel att börja i en ny skola var en pina för mig.
För 2 år sedan började jag gå hos barn och ungdomspsykiatrin. För lite mer än ett år sen så blev jag diagnostiserad med depression som jag lyckligtvis har tagit kontroll över utan mediciner.
Men den psykiska hälsan är fortfarande väldigt dålig. Jag har kvar panikångest attacker och liknande. Det är saker jag brukar kunna kontrollera men ibland blir det för mycket. Man säger alltid att det är nyttigt att gråta, men det finns ju en gräns för det också. Dock tror jag att jag har passerat den gränsen för länge sen. Så psykiska hälsan är inte på topp. Detta leder till att det suger ur väldigt mycket energi ur mig. Jag har inte den mentala orken att göra alla saker jag vill. Jag har ingen mental energi kvar att ta mig ur sängen och gå en promenad. Eller att tänka på vad jag borde eller inte borde äta. Så det blir för mycket ibland. När det blir för mycket så måste allt ut på något sätt. Tidigare skar jag mig för att få ur all ”press” jag la på mig själv för jag inte orkade göra saker. Det har jag slutat med. Dock när det blir alldeles för mycket så kräks jag. Vilket inte heller är bra. Som jag vet att jag egentligen inte borde göra. Men som jag gör, för att inte bryta ihop totalt mentalt.
Sociala hälsan hänger väldigt mycket ihop med min psykiska hälsa. Iochmed att jag är väldigt rädd för att möta nya personer gör det att jag inte träffar så mycket människor. Men jag försöker så mycket jag kan. För att jag vet själv att jag kommer att träffa människor resten av livet. Jag kan inte gömma mig för dem.
Senast jag kollade så var jag inte ensam i världen. Men jag säger även emot mig själv. För jag trivs där det finns människor. Fast jag har en teori angående detta.
I en stor folkmassa, blandas jag in i mängden. Jag är bara en av alla andra. Är det lite människor sticker jag ut och folk lägger märke till mig. Jag tror jag är osäker inför nya människor eftersom jag blev mobbad, och då blev det som en hjärntvätt att jag verkligen var fel. Att jag kanske inte borde finnas ibland. Det tror jag att människor tänker om mig. Vilket jag inte borde, för jag sätter spärrar för mig själv. De dagarna jag lyckas tänka bort vad alla andra kan tänkas tycka om mig. De dagarna har jag inga problem alls med att träffa nya människor. Då kan jag vara riktigt social. Jag stoppar mig själv från att ha en god social hälsa."
Buhu, I'm sick.
Nu dock så har jag blivit superduperförkyld och ligger bara i sängen och tycker synd om mig själv. Funderar på allt som händer just nu och vad jag egentligen borde lägga min energi på. Kanske är det dags att göra det jag känner för och sluta tänka så mycket på vad alla andra tycker om det.
Hur som helst är jag sjuk och det är supersynd om mig. Bara så ni vet.