I can. I will.

Jag blir knäpp när humöret åker jäkla berg-och-dal-bana. Men jag vet att det bara min kropp som försöker vänja sig vid de nya substanserna. Det är skrämmande och uttröttande på samma gång. Vill bara att biverkningarna ska försvinna nu. För jag märker ju att medicinen i sig hjälper mig. Ja, gnäll, gnäll gnäll.

Nu är det bara ungefär 6 dagar kvar i skolan. Varav vissa bara är typ 2 h långa. Har riktigt hemlängtan nu. Vill gosa med min katt, elda i kakelugnen och träffa mina nära och kära. Men det är bara att bita ihop och gasa på nu sista dagarna! 

Jag kan göra det! 



Underbara fredag.

Jag är så stolt över mig själv. Äntligen hittade jag tillräckligt med energi för att diska klart all disk plus att städa köket. Nu ska jag bara dammsuga och torka golv i resten av lägenheten också. Till råga på allt så lagar jag mat ikväll också. Herregud. Att medicin är ju riktigt bra, förutom biverkningarna då. Men detta är så underbart att man känner sig levande igen liksom. Har fina människor omkring mig, ska snart åka hem och fria jul och allt känns bara jävligt bra just nu. 





Tentanerver

Har inte varit särskilt nervös idag över att tentan är imorgon. Men nu på kvällen börjar nerverna att kännas av. Jag har pluggat och gjort det jag kan. Om det inte räcker så är det inte mer än så att jag får göra en omtenta. Livet går inte under på grund utav det. Så jag försöker slappna av och tänka att jag inte kan göra mer än mitt bästa och sen får vi se hur långt det håller. Snart väntar sängen så jag vill vara ordentligt utvilad imorgon.  

Wish me luck. 



Keep on going



Det är jobbigt att ställa om sig med medicinen samtidigt som man pluggar inför en svår tenta. Men det får gå som det går nu. Jag har pluggat så gott jag kan och tänker göra mitt bästa på tentan. Sen får vi se om det räcker eller om jag måste göra en omtenta. Jag hoppas på första alternativet. Kommer ägna dagen imorgon åt att läsa igenom anteckningar och repetera lite. Och sen på onsdag gäller det. 



If you are going to go through hell, keep going.

I onsdags var jag äntligen hos läkaren. Resultatet blev medicin och kurator. Känns bra. Detta är nu andra dagen på medicinen och det är skitläskigt. Vet inte om jag inbillar mig eller om jag faktiskt påverkas så här mycket av medicinen redan. Men det är oroskänslor som jag inte haft förut som fyller kroppen och en ångest som ligger och gnager i maggropen. Sen har jag tappat förmågan att ta hand om vardagliga saker. Mitt kök är överflödigt med disk. Så pass att jag har inga rena glas kvar. Min tvättkorg är överfull och jag skulle behöva tvätta men orkar inte göra ansträngningen att gå ner i tvättstugan för att se om någon tvättar just nu. Och till råga på allt så ska jag plugga inför tentan på onsdag. Det känns som jag lever i ett minihelvete just nu. Men det finns inget annat val än att kämpa sig igenom det. Göra det bästa av situationen liksom.

Även om jag bara vill lägga mig ner och sova i sju år. 



EDIT:  Tydligen kan man känna biverkningarna av medicinen redan första eller andra dagen. Så det behöver inte vara inbillning. 



Får jag bryta ihop nu?

Fan. Det är allt jag har att säga. FAN.
Den här tentan gör mig galen. Det är så löjligt mycket kunskap som man ska komma ihåg. Och i mitt tycke rätt överkurs-kunskap åtminstone för oss kockar och hotellarna. Regioner, druvor, stilar och så vidare. Hur fan ska jag komma ihåg allt det här!? Vill bara lägga mig i en hög och gråta. 

Så den kommande veckan kommer jag låsa in mig i lägenheten med sjukt mycket onyttigheter och bara mastodontplugga. Jag tänker inte göra en omtenta. Jag VÄGRAR. Så det gäller att ta fram självdiciplinen nu.
Det kommer vara svårt. Men jag måste fan klara det här. Jag har inget annat val. 



Monday, dear monday.

Måndag igen. Ny vecka. Dessutom ramlade csn-bidraget in idag, man tackar. Dags att handla julklappar, har noll inspiration. Har gjort ett tappert försök till att plugga, och jag har läst en del. Men är fortfarande helt lost och nervös som fan inför nästa veckas tenta. Som tur för mig är vi lediga både onsdag och fredag vilket betyder att jag kan köra ett kopiöst pluggmarathon de dagarna + helgen. Kanske kan jag klara av tentan då. 

Känner ni kanske av min måndagsångest?


Stort grattis till sis som fick provanställning i ett halvår idag också. ♥



A year from now it all will be gone.

Söndag då. Den officiella tvätta-städa-plugga-dagen.  Eller ja åtministone för mig då jag aldrig är bakfull som jag misstänker de flesta av mina kurskamrater är.  Men idag har det varken blivit något städat eller tvättat. Men en liten del plugg. Jag har dåligt samvete att jag inte pluggat mer, men hey dagen är inte över ännu. Inför denna tentan är jag riktigt nervös då vin inte alls är min grej. Så jag försöker banka in så mycket information som det bara går i huvudet. 

Utöver det så hoppas jag att jag snart får träffa en läkare angående medicin. Min energi och motivation bara rinner ur mig. Men försöker peppa mig så mycket som möjligt. Jag ska klarar det här. Jag kan klara det här. 

En dag i taget. 



Beaujolais Noveau och flickorna



Denna lördagen har både varit produktiv och lat. Klockan ringde halv sex imorse och jag bar mig iväg till gymmet. Tycker om att ha gymmet för mig själv så det är därför jag tränar så tidigt på morgonen. Vad jag dock inte tycker om är att gå i mörkret när ingen annan är vaken. Det är då dött och kusligt. Hur som helst, jag tränade i någon timme innan jag gick hem och åt samt duschade. Sen satte jag mig och började renskriva mina föreläsningsanteckningar. Helt otroligt att tentan är om bara en dryg vecka. Det gäller att vara ambitiös nu och verkligen plugga. Pluggade väldigt dåligt till förra tentan så vill göra bättre ifrån mig på denna. På kvällen tog jag min flaska med Beaujolais Noveau 2013 och gick hem till Matilda för lite vinprovning.  En trevlig och lugn kväll. Kände jag behövde det. Imorgon blir det fortsatt renskrivning av anteckningarna och om det är vackert väder blir det nog en promenad också. 

Men nu väntar sängen! 
Godnatt.  



May the odds always be in your favor.

Igår var jag och flickorna nere i Örebro och åt middag samt såg nya Hungergames filmen på bio. Jag är inget större Hungergames fan men denna filmen var riktigt bra! Dessutom är juj Woody Harrelson med. Då blir allt så mycket bättre, haha. Men blev verkligen inte besviken och var verkligen värt pengarna.
Jag mår bra när jag är med dessa människorna. Slipper tänka så mycket då. Får vara exakt lika konstig som jag är egentligen. Behöver inte låtsas något.  Men kort och gott; Se Catching fire!

Och hur kan jag låta bli att bli kär i Peeta? Sötetussen! 







Let's be honest.

Det har varit tomt här. Riktigt tomt. Och det finns en anledning till det. 
Jag har inte mått så bra på senare tid. Det kanske har märkt på de senaste inläggen. Jag har gjort mitt bästa för att må bättre; Käka vitaminer, sova ordentligt, träna och så vidare. Men ingenting har riktigt hjälpt mig. Så nu är jag på gång att gå till en läkare för att se om jag behöver mediciner. För många år sedan då jag fick depression som diagnos så fick jag erbjudandet om att börja med båda antidepressiva och sömntabletter. Men jag tackade nej. Huvudanledningen just då var att jag inte litade på mig själv. Risken att jag skulle svälja alla på en gång för att jag hade en dålig dag var överhängande stor. Sen har jag aldrig riktigt tyckt om att äta mediciner.  Dock så känns det nu som att jag behöver komma med huvudet ovanför ytan om jag ska orka med universitetet. 

Det kanske är personligt att säga. Men jag skäms inte för det och ärlighet varar längst, right? 
Jag ska försöka bli bättre på att skriva här. Jag saknar det faktiskt. Ord är ju lite min grej. Så räkna med att höra mer från mig i framtiden. 



När jag blir grå, när jag faller, orkar du för två?

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag är rädd att man glömmer allt. 
Som vi glömde att vi älskade varann.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



Ett steg närmare en dröm.



Idag kunde jag hämta ut mina nya arbetskläder bestående av två stycken kockrockar med mitt namn inbroderat på bröstet samt ett par svarta arbetsbyxor plus ett par skor med stålhätta. Ni anar inte hur mallig jag känner mig i den där vita rocken. Det känns som jag verkligen är på väg nu mot att förverkliga drömmen om att få jobba med mat. Helt fucking otroligt!

Miranda och jag jobbade gärnet idag med uppsatsen också. Så vi tror att vi har fått en okej vinkling på det hela nu. Imorgon väntas skrivande av resultatdiskussion. Yeey. Kräver att man ärm utvilad och taggad för det. Därför tänker jag strax bädda ner mig i sängen och känna mig nöjd över att jag faktiskt diskade det där diskberget som bodde i mitt kök-. Har varit produktiv idag helt enkelt!


Men nu; Godnatt! 



Så jävla mycket morr.

Min dag började bra med ett tidigt besök på gymmet. Körde rygg och biceps. Känns skönt att veta att man fortfarande har lite ryggmuskler kvar sen förra gymperioden. Hur som helst så kraschade mitt humör ganska rejält på eftermiddagen då vår handledare för uppsatsen bestämmer sig för att kritisera ämnet som hon har vetat om i typ två veckor nu. Så jag och min kära Mirandra har panikstress över att få ihop en bra uppsats enligt handledarens önskemål tills nästa vecka så slutinlämningen är. Blir vansinnig på att hon bara har ändrat sig lite huxflux om att vårat ämne inte duger längre. Morr på det. 


Dock så har jag spånat på lite grejer nu ikväll som jag diskuterar med Miranda imorgon. Jag tänker fan inte ge upp. Vi ska kämpa och klara den här uppsatsen. Med fint betyg. Så är det bara. 



That's it.

 


Jag ska skaffa mig ett karlskrälle som Brendon Urie, alternativt sno honom från hans fru... 



Det är hos mig han har varit.

Ikväll gjorde jag något jag inte gjort på länge. Jag läste. Jag tog en bok och kröp upp i min fotölj och läste. Från pärm till pärm. En hel bok. Bara läste. 

Och nu känns det som att jag kan andas igen. 






Länge leve små bröst

 

Det finns inte ord för hur dåligt jag har mått över storleken på mina bröst.  Och hur arg jag har blivit när andra med normalstora bröst säger åt mig att det inte spelar någon roll hur stora bröst man har.  Men det är så här jag ser ut, och jag försöker lära mig att leva med det. Och underbara Clara hjälper mig på traven.

(Alla vet ju att man får tightare kramar utan bröst! haha)

Länge leve små bröst! 



Jag ser det..snöar!?

Det märks att jag inte är kvar nere i södra Sverige längre. Igår började snöa och idag när jag tittar ut är det ett tunn täcke med vit nysnö som ligger över höstlöven. Så idag byter jag skinnjackan mot min kappa. Brrr, jag fryser redan innan jag gått ut.  På den ljusa sidan så är det ju faktiskt fredag idag! 






Jag tänker inte vara ledsen mer.












Jag vill bara leva nu.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



Hårt arbetande måndag!

Måndag igen! 
Dags att sätta igång och vara ambitiös igen. Idag blir det en rejäl omgång av uppsatsskrivande och research. Jag känner mig inte på topp alls men jag tänkte lägga det åt sidan och fokusera på att få detta gjort.  Beställde vitaminer igår så jag hoppas på att de kan ge mig lite energi så jag slipper känna mig så hopplös. 

Hur som helst, 
Det är måndag och verkligheten är tillbaka. 


Och just det, jag inviger min nya prickiga tröja idag! 



Tidigare inlägg