Två av samma sort.

Egentligen är du som mig.
En trasig alldeles för djup tänkare för ditt eget bästa.
Som ligger vaken på nätterna för att räkna stjärnor
och drömmer om att trassla in dig i samma lakan som någon annan.

Du är rädd.
Det är ingenting du säger, men jag ser det i dina ögon
och hör det i din röst när du talar.
Jag ser bakom din fasad av ord och ditt fejkade högmod.
Jag ser din rädsla bakom det du ställer framför.

Och det är okej.
Det är inget du behöver gömma för mig.
Jag är trots allt egentligen som dig.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback