En helt ny nivå.






Ett år har gått och jag minns det som igår.

Bläddrade igenom mina anteckningar på mobilen. Hittade en anteckning som är skriven för precis ett år sedan:

"Det är inte som något jag varit med om tidigare.
Han behandlade mig som den prinsessa jag längtade efter att vara
och han var allting jag hade längtat efter.

Det finns inget av denna värld som skulle ändra på det som jag upplever.

Jag älskar honom så"


Den där anteckningen skrev jag några minuter innan jag för första gången någonsin sa Jag älskar dig till någon och verkligen menade det. Ja, på ett relationsplan då. Och jag minns hans reaktion så väl. Han hade väntat på de där orden. Sen rasade bara allting, och idag är allting borta. Vi har inte haft kontakt på väldigt, väldigt längre.  
På ett sätt så saknar jag honom något enormt, men han gjorde mig så illa så jag klippte alla band. Jag raderade honom och allt jag kände.

Men jag tänker på honom ibland. 



En gammal anteckning.



Slog upp min lilla anteckningsbok jag haft de senaste fyra åren att kladda i. Detta var det senaste jag skrev. Och det är skriver första veckan jag flyttade hit. 
Fick mitt hjärta att stanna lite. 





Oh, jag saknar ditt skratt.






Ett steg närmare en dröm.



Idag kunde jag hämta ut mina nya arbetskläder bestående av två stycken kockrockar med mitt namn inbroderat på bröstet samt ett par svarta arbetsbyxor plus ett par skor med stålhätta. Ni anar inte hur mallig jag känner mig i den där vita rocken. Det känns som jag verkligen är på väg nu mot att förverkliga drömmen om att få jobba med mat. Helt fucking otroligt!

Miranda och jag jobbade gärnet idag med uppsatsen också. Så vi tror att vi har fått en okej vinkling på det hela nu. Imorgon väntas skrivande av resultatdiskussion. Yeey. Kräver att man ärm utvilad och taggad för det. Därför tänker jag strax bädda ner mig i sängen och känna mig nöjd över att jag faktiskt diskade det där diskberget som bodde i mitt kök-. Har varit produktiv idag helt enkelt!


Men nu; Godnatt! 



Så jävla mycket morr.

Min dag började bra med ett tidigt besök på gymmet. Körde rygg och biceps. Känns skönt att veta att man fortfarande har lite ryggmuskler kvar sen förra gymperioden. Hur som helst så kraschade mitt humör ganska rejält på eftermiddagen då vår handledare för uppsatsen bestämmer sig för att kritisera ämnet som hon har vetat om i typ två veckor nu. Så jag och min kära Mirandra har panikstress över att få ihop en bra uppsats enligt handledarens önskemål tills nästa vecka så slutinlämningen är. Blir vansinnig på att hon bara har ändrat sig lite huxflux om att vårat ämne inte duger längre. Morr på det. 


Dock så har jag spånat på lite grejer nu ikväll som jag diskuterar med Miranda imorgon. Jag tänker fan inte ge upp. Vi ska kämpa och klara den här uppsatsen. Med fint betyg. Så är det bara. 



That's it.

 


Jag ska skaffa mig ett karlskrälle som Brendon Urie, alternativt sno honom från hans fru... 



Det är hos mig han har varit.

Ikväll gjorde jag något jag inte gjort på länge. Jag läste. Jag tog en bok och kröp upp i min fotölj och läste. Från pärm till pärm. En hel bok. Bara läste. 

Och nu känns det som att jag kan andas igen. 






Jag vill bara må bra.

Träning har varit en bristvara denna veckan. Men jag har haft mycket mentala bekymmer denna veckan så jag tar nya tag nästa vecka. Det handlar inte bara om att träna som en idiot. Det handar om att man ska må bra och ha en hälsosam livsstil. Denna veckan har min energi gått åt till att fokusera på mitt själsliga mående. Har blivit en hel del mediterande och sovande. Så nu känner jag mig någorlunda fit for fight igen. Kosten har jag skött helt okej bra. Igår blev en liten fuskdag då jag lyxade till det med både pasta och godis. Men som sagt, jag vill inte stirra mig blind på vad jag borde och inte borde. Jag vill bara må bra och ha vettiga levnadsvanor. Sen hur dem ser ut, det tar vi på vägen. 

Jag har förresten märkt att min hy har blivit avsevärt bättre sedan jag har börjat dricka mer vatten om dagarna. Så ja, heja vatten! 



Länge leve små bröst

 

Det finns inte ord för hur dåligt jag har mått över storleken på mina bröst.  Och hur arg jag har blivit när andra med normalstora bröst säger åt mig att det inte spelar någon roll hur stora bröst man har.  Men det är så här jag ser ut, och jag försöker lära mig att leva med det. Och underbara Clara hjälper mig på traven.

(Alla vet ju att man får tightare kramar utan bröst! haha)

Länge leve små bröst! 



Jag skulle andas i det tomrum som blev över.





Jag ser det..snöar!?

Det märks att jag inte är kvar nere i södra Sverige längre. Igår började snöa och idag när jag tittar ut är det ett tunn täcke med vit nysnö som ligger över höstlöven. Så idag byter jag skinnjackan mot min kappa. Brrr, jag fryser redan innan jag gått ut.  På den ljusa sidan så är det ju faktiskt fredag idag! 






Och av någon idiotisk anledning fortsätter jag att hoppas.




Jag tänker inte vara ledsen mer.












Jag vill bara leva nu.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 



You don't get what you wish for. You get what you work for.



Såhär ser mitt kylskåp ut nuförtiden! Massa frukt och grönt. Ja, sen brukar det ligga en och annan flaska cola zero också.  Jag försöker verkligen att hålla en ren kost. Så vi får se om det ger några resultat! 




Hårt arbetande måndag!

Måndag igen! 
Dags att sätta igång och vara ambitiös igen. Idag blir det en rejäl omgång av uppsatsskrivande och research. Jag känner mig inte på topp alls men jag tänkte lägga det åt sidan och fokusera på att få detta gjort.  Beställde vitaminer igår så jag hoppas på att de kan ge mig lite energi så jag slipper känna mig så hopplös. 

Hur som helst, 
Det är måndag och verkligheten är tillbaka. 


Och just det, jag inviger min nya prickiga tröja idag! 



Mindfuck.







Hard work.

Min lördag började redan halv sju i morse. Hade ställt alarmet så jag kunde bege mig bort till gymmet och göra lite nytta. Idag var det ben och axlar som gällde. Så jag gissar att de kommande dagarna inte kommer vara så roliga gällande att böja mina ben. Ska bli intressant att se hur arobicspasset på måndag blir, haha. 

Hur som helst, nu sitter jag vid mitt köksbord och har en hel hög med böcker runt mig som jag ska läsa igenom idag och imorgon. Håller på att läsa in mig på ämnet som jag skriver en uppsats om tillsammans med en annan hytting. Delkursen vi har gått in på handlar nämligen om vetenskapliga metoder så att vi ska skriva en A-uppsats med rådata från enkäter och intervjuer som vi ska genomföra själva. Så eftersom jag har hand om intervjudelen så sitter jag och läser in mig på hur man gör en så bra intervju som möjligt och hur jag ska utforma frågorna. Det är kul att skriva uppsatser men det kräver en hel del planering bakom. 

Sen ska jag tvätta ikväll också när andra är på oktoberfest, och jag måste ta hand om det lilla diskberg som bor i mitt kök. Så det är en nyttig lördag för mig idag! 

Nej, tillbaka till arbetet!  



Försöker vara hård, men alla förstår.

 
Veronica och hennes nya album räddar mig i kväll.

"Jag letar i rummet, hoppas att någon ska ta med mig hem
så att du börjar förstå
att det kanske borde bli du och jag ändå " 



Det gör ont när hoppet dör.

Ibland ställer man frågor man redan vet svaret på men frågan måste bli ställd iallafall. Och det där förbannade svaret trasar sönder en lite inombords. För att man vet att saker aldrig kommer bli likadant igen. 



It's getting bad again.

Vet inte om det är en höstdepression som spökar eller vad det är som händer. Jag har börjat känna mig dålig igen. Gråter utan tårar, tomhet som ekar i bröstkorgen. Livet fortsätter och jag gör vad jag ska. Men det känns som om det är något som inte står rätt till. 



Oh dear.



Mhm. Hur kan man inte tycka att Ryan Gosling är den ultimata mannen? 
*dreggel*



Dagen T

Jaha. Då var dagen här. Dagen för min första universitetstenta. Egentligen förstår jag inte varför jag gör en så stor grej av det. Det liknar ju mina tentor jag hade på gymnasiet. Men det känns som det är så mycket mer som står på spel nu. Hur som helst så ska jag gå om cirkus en halvtimme för att vara säker på att jag får sitta i den sal jag vill. Och jag kan inte mer än bara hoppas att de kunskaper jag har kommer att räcka. 

Wish me luck! 



Smålandsvisit

Igår efter sista föreläsningen satte jag mig i min svarta pärla och tuffade söderut. Hem till Småland. Här ska jag spendera de kommande dagarna med tentaplugg och förhoppningsvis lite härligt umgänge med mina fina människor här nere. Tentan är på måndagsförmiddagen och det börjar kännas på riktigt nu. Så jag ska vara ambitiös och plugga ordentligt. Jag tänker inte vara en av de 50% som kuggar! Go ambitiösa tjejen! 

Men jag ska nog ligga kvar i sängen bara liiiiiite till. Sen ska jag vara ambitiös. 

XOXO