If you are going to go through hell, keep going.

I onsdags var jag äntligen hos läkaren. Resultatet blev medicin och kurator. Känns bra. Detta är nu andra dagen på medicinen och det är skitläskigt. Vet inte om jag inbillar mig eller om jag faktiskt påverkas så här mycket av medicinen redan. Men det är oroskänslor som jag inte haft förut som fyller kroppen och en ångest som ligger och gnager i maggropen. Sen har jag tappat förmågan att ta hand om vardagliga saker. Mitt kök är överflödigt med disk. Så pass att jag har inga rena glas kvar. Min tvättkorg är överfull och jag skulle behöva tvätta men orkar inte göra ansträngningen att gå ner i tvättstugan för att se om någon tvättar just nu. Och till råga på allt så ska jag plugga inför tentan på onsdag. Det känns som jag lever i ett minihelvete just nu. Men det finns inget annat val än att kämpa sig igenom det. Göra det bästa av situationen liksom.

Även om jag bara vill lägga mig ner och sova i sju år. 



EDIT:  Tydligen kan man känna biverkningarna av medicinen redan första eller andra dagen. Så det behöver inte vara inbillning. 



Får jag bryta ihop nu?

Fan. Det är allt jag har att säga. FAN.
Den här tentan gör mig galen. Det är så löjligt mycket kunskap som man ska komma ihåg. Och i mitt tycke rätt överkurs-kunskap åtminstone för oss kockar och hotellarna. Regioner, druvor, stilar och så vidare. Hur fan ska jag komma ihåg allt det här!? Vill bara lägga mig i en hög och gråta. 

Så den kommande veckan kommer jag låsa in mig i lägenheten med sjukt mycket onyttigheter och bara mastodontplugga. Jag tänker inte göra en omtenta. Jag VÄGRAR. Så det gäller att ta fram självdiciplinen nu.
Det kommer vara svårt. Men jag måste fan klara det här. Jag har inget annat val. 



Monday, dear monday.

Måndag igen. Ny vecka. Dessutom ramlade csn-bidraget in idag, man tackar. Dags att handla julklappar, har noll inspiration. Har gjort ett tappert försök till att plugga, och jag har läst en del. Men är fortfarande helt lost och nervös som fan inför nästa veckas tenta. Som tur för mig är vi lediga både onsdag och fredag vilket betyder att jag kan köra ett kopiöst pluggmarathon de dagarna + helgen. Kanske kan jag klara av tentan då. 

Känner ni kanske av min måndagsångest?


Stort grattis till sis som fick provanställning i ett halvår idag också. ♥



Rivers & roads

 

Detta är en underbar cover på en av mina favoritlåtar. 

Enjoy.



And i miss your face like hell.



A year from now it all will be gone.

Söndag då. Den officiella tvätta-städa-plugga-dagen.  Eller ja åtministone för mig då jag aldrig är bakfull som jag misstänker de flesta av mina kurskamrater är.  Men idag har det varken blivit något städat eller tvättat. Men en liten del plugg. Jag har dåligt samvete att jag inte pluggat mer, men hey dagen är inte över ännu. Inför denna tentan är jag riktigt nervös då vin inte alls är min grej. Så jag försöker banka in så mycket information som det bara går i huvudet. 

Utöver det så hoppas jag att jag snart får träffa en läkare angående medicin. Min energi och motivation bara rinner ur mig. Men försöker peppa mig så mycket som möjligt. Jag ska klarar det här. Jag kan klara det här. 

En dag i taget. 



Beaujolais Noveau och flickorna



Denna lördagen har både varit produktiv och lat. Klockan ringde halv sex imorse och jag bar mig iväg till gymmet. Tycker om att ha gymmet för mig själv så det är därför jag tränar så tidigt på morgonen. Vad jag dock inte tycker om är att gå i mörkret när ingen annan är vaken. Det är då dött och kusligt. Hur som helst, jag tränade i någon timme innan jag gick hem och åt samt duschade. Sen satte jag mig och började renskriva mina föreläsningsanteckningar. Helt otroligt att tentan är om bara en dryg vecka. Det gäller att vara ambitiös nu och verkligen plugga. Pluggade väldigt dåligt till förra tentan så vill göra bättre ifrån mig på denna. På kvällen tog jag min flaska med Beaujolais Noveau 2013 och gick hem till Matilda för lite vinprovning.  En trevlig och lugn kväll. Kände jag behövde det. Imorgon blir det fortsatt renskrivning av anteckningarna och om det är vackert väder blir det nog en promenad också. 

Men nu väntar sängen! 
Godnatt.  



Om jag förlorar dig.

 



May the odds always be in your favor.

Igår var jag och flickorna nere i Örebro och åt middag samt såg nya Hungergames filmen på bio. Jag är inget större Hungergames fan men denna filmen var riktigt bra! Dessutom är juj Woody Harrelson med. Då blir allt så mycket bättre, haha. Men blev verkligen inte besviken och var verkligen värt pengarna.
Jag mår bra när jag är med dessa människorna. Slipper tänka så mycket då. Får vara exakt lika konstig som jag är egentligen. Behöver inte låtsas något.  Men kort och gott; Se Catching fire!

Och hur kan jag låta bli att bli kär i Peeta? Sötetussen! 







Train hard. Play hard.

 
                                       Ursäkta min nu-jävlar-ska-jag-springa-på-löpbandet-min

Denna bilden är tagen för knappt ett år sedan. Satan vad jag saknar de där armarna! Men jag håller på att få en bra träningsrutin igen. Det svåra är nu att jag har inte lika mycket fritid som jag hade för ett år sen. Att gå på universitetet är ingen lek. Men jag tycker att jag håller på att balansera upp det bra. Jag ska få tillbaka de där armarna!  Om några månader hoppas jag att få se stora resultat. Och förhoppningsvis kan jag visa upp stora resultat för er också! 
 



Say something

 



Under höstens stjärnor

 



Let's be honest.

Det har varit tomt här. Riktigt tomt. Och det finns en anledning till det. 
Jag har inte mått så bra på senare tid. Det kanske har märkt på de senaste inläggen. Jag har gjort mitt bästa för att må bättre; Käka vitaminer, sova ordentligt, träna och så vidare. Men ingenting har riktigt hjälpt mig. Så nu är jag på gång att gå till en läkare för att se om jag behöver mediciner. För många år sedan då jag fick depression som diagnos så fick jag erbjudandet om att börja med båda antidepressiva och sömntabletter. Men jag tackade nej. Huvudanledningen just då var att jag inte litade på mig själv. Risken att jag skulle svälja alla på en gång för att jag hade en dålig dag var överhängande stor. Sen har jag aldrig riktigt tyckt om att äta mediciner.  Dock så känns det nu som att jag behöver komma med huvudet ovanför ytan om jag ska orka med universitetet. 

Det kanske är personligt att säga. Men jag skäms inte för det och ärlighet varar längst, right? 
Jag ska försöka bli bättre på att skriva här. Jag saknar det faktiskt. Ord är ju lite min grej. Så räkna med att höra mer från mig i framtiden. 



När jag blir grå, när jag faller, orkar du för två?

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag är rädd att man glömmer allt. 
Som vi glömde att vi älskade varann.