Äntligen. Det är lite det ordet som jag vill skrika ut för tillfället. För äntligen så sitter jag för mig själv här i mitt rum. Missförstå mig rätt; jag har haft en otroligt trevlig dag med min systerson men jag tycker om att få krypa in själv i min vrå efter en lång dag. Är helt slut efter ha gått upp så tidigt också. Men jag ska väl egentligen inte klaga då det finns dem som går upp så varje morgon. Snart kommer jag ju också skaffa mig en rutin på att gå upp på morgonen. Dock inte 5.45, men iallfall i vettig tid. Nu känns det som om jag sover bort det mesta utav dagarna. Så blir det när man är en tröttmössa som mig, 

Resten av veckan ska jag försöka klämma in så många vänner som jag bara kan. Vill hinna umgås så mycket med dem som möjligt innan jag flyttar. För som en fin vän till mig sa: "Du är medveten om att det är jävligt långt upp dit va?".  Kommer ju sakna dem hela bunten.