It is all for Jonah.



Jag är säker på att många av er har redan sett Jonah's video. Men detta är ingenting som bara ska negligeras eller glömmas bort. Jonah är inte den enda som känner så här. Varje dag går tusentals barn och ungdomar till skolan med en klump i magen. För i skolan så väntar inget annat än glåpord, utfrysning och i värsta fall även slag. Man knycklas ihop som en pappersboll och slängs i papperskorgen. Åtminstone är det så det känns inombords. Drastiska åtgärder tas. Man börjar skada sig själv på olika sätt fysisk för att glömma den mentala smärtan som orsakas av mobbning. Man skär sig eller missbrukar tabletter och alkohol. Det finns så många sätt att göra sig illa på. Men för några få räcker det inte. De har tömts på all energi, glädje, självkänsla och livslust. De bestämmer sig för att avsluta sina liv.

Hur kan vi tillåta det här att hända? Varför stoppas inte mobbingen innan det går till den drastiska punkt då offret inte ser någon annan väg ut än att skada sig själv eller tillochmed avsluta sitt liv? Omplacera mobbarna till en annan skola, inte offret. Flytta på de som gör fel, inte den som blir utsatt för felaktiga handlingar.

Jag känner med Jonah, precis som de flesta andra. Men jag har varit där. Utsatt för glåpord. Skadat mig själv. Och övervägt att ta livet av mig.  Men jag gjorde det aldrig.  Jag är precis som Jonah starkare än så.

Vi måste hjälpa våra medmänniskor. Stoppa mobbning.
Stoppa handlingar som tömmer personer på deras livslust.

Jonah, du är inte ensam.
Vi finns här för dig.
All over the world.




Kommentarer
Postat av: sofia

sv: :(<3 jag vet och jag är så himla glad över det! ni är bäst :*

2011-12-05 @ 14:56:05
URL: http://stopteasingme.blogg.se/
Postat av: jasmine

Såg videon på Vakna med the Voice imorse. Det är hemskt. Mindes högstadiet där jag blev psyikiskt mobbad av min klass, blev kallad saker och hörde att de pratade om mig. Jag vet att jag är en stark person, så jag tog inte åt mig säärskilt mycket. Men att veta att jag inte är omtyckt är så himla obehagligt. Och ännu jobbigare är det när man inte får hjälp från kurator och lärare och rektor och alla andra vuxna som säger sig finnas där. Det hände ingenting och när jag äntligen gick ut nian var det som att äntligen få komma ut i friheten.

Det bästa vore om alla hjälptes åt att stoppa mobbning. Ett leende i skolkorridoren kan betyda hur mycket som helst, för alla.



sv; Tack så mycket. :)

2011-12-05 @ 19:38:28
URL: http://konfettiregnet.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback