Oftast tänker jag så det knakar, och väldigt ofta så tänker jag alldeles för mycket. Om man nu kan göra det.
Men jag har hört att det är en del med det fina med mig, att jag tänker.  I min lilla bubbla så låter det lite konstigt för alla tänker. Men jag förstår ändå vad dem menar.

Idag har varit en sån dag som jag har haft många av på sistone. Sådana som känns hopplösa, tråkiga och tomma. Men tre miljoner tankar har susat kring i mitt huvud. Om vem jag är, borde vara, vem jag vill vara med och vem som egentligen vill vara med mig.  Det har ärligt talat varit en riktigt skitdag. Borde ha gjort så mycket, men har inte gjort något. Kanske är det där mitt problem ligger. Att jag har för många borden och måsten. Men det är också en del av mig. Det där med att vara bäst i vad jag än gör, även saker jag aldrig tidigare gjort. Jag vill kalla det ambitioner, andra kallar det för galenskap.

En fin man (som betyder alldels för mycket för mitt eget bästa) sa en gång till mig att jag kan göra vad jag vill för jag har allting som krävs för det. Och ibland så tror jag honom och det känns som jag kan överta världen.

Men ibland känns det som det gör idag, rent av hopplöst. Men jag vet att imorgon är en annan dag, och förmodligen en bättre sådan.