Att stå kvar när hela världen rasar samman.

När du har varenda anledning till att ge upp, och varenda skäl att släppa allting; Stå kvar.

För det är något eller någon som gjorde att du höll kvar så längre. Varför ska
du då ge upp bara för att det blir lite tungt? Visst, det kommer göra ont som
fan och du kommer gråta som det inte fanns någon morgondag.  De flesta runt omkring dig kommer att försöka
att övertala dig att släppa, att gå vidare, att sluta tänka.  Vissa för att de inte tror på din orsak och
andra för att de inte orkar se dig ledsen längre. Men om du känner att din
orsak är värd alla tårar i världen och några till, och om det är värd tid att
vänta, släpp för fan inte.

Håll kvar med all din kraft du har kvar. För även om det gör ont så orkar du.
Det gör du, även om det inte känns som det just nu.

Så när världen rasar samman och det känns som att alla andetag har tagit slut.
När solen har försvunnit för länge sedan och kvar finns bara ett evigt jävla
mörker. När du känner för att släppa taget och tappa allt hopp.

Gör det inte. 

Stå kvar och visa världen att det är värt att kämpa för. 
Så länge du tror på det själv.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback