Jag vet inte om det är det nya året som snart kommer som ger mig energi eller vad det är. Visst är jag nedslagen då och då, men det är det okej att vara. Men annars känns det som om jag börjar få grepp om livet igen. Börjar inse mitt eget värde som människa och resa på mig, borsta av smutsen och le. Studenten om exakt två veckor och jag har den finaste studentklänningen ever. Alla mina känslor blir till produktivitet på poesifronten.
Även om jag inte har någon koll på livet känns det helt jävla okej.

Tack ni som älskar er och bryr er om mig, men ännu större tack till idioter som gjort fel. Ni sporrar mig till vara den fantastiska konstiga människa jag är!