Det är helt sjukt mycket snö ute, jag har massor med skolarbete att göra trots att jag är helt sinnessjukt skoltrött och jag bär en enorm sorg inombords sen jag förlorade den jag älskar. Men jag kan inte låta det vinna över mig. Jag kan inte låta det förgöra mig och bli det kolli jag har varit så många dagar nu. Nej, det är dags att vara stark. Det är dags att ta tag i det som behöver göras och det med ett leende på läpparna. Det betyder inte att jag inte tycker det är jobbigt. Jag tycker det är jobbigt som bara den. Men det betyder att jag är stark nog att le trots det. Det betyder att inget, då menar jag INGET, ska få mig att känna mig som jag är mindre värd som människa.

För vet ni,

man är så star som man väljer att vara.