Jag har förälskat mig i natten igen och sitter vaken för länge. Njuter av tystnade och mörkret och rent av ensamheten. Sånt som man inte borde göra, sånt som jag inte borde göra. Men det känns så rätt.
På något sätt har även maten blivit en fiende för mig. Jag som alltid älskat mat och varit en matvrak, jag har knappt någon matlust kvar alls. Och ärligt talat känns allting jävligt hopplöst just nu.