Precis som förut, men ändå inte.

Jag sitter ihopkurad i min säng och äter chips. Min bästa vän har precis kört hem och det hugger lite i hjärtat att veta att jag inte vet när jag träffar henne igen. Radion på mitt sängbord pratar om dagens sport. Ikväll har jag tagit åt mig min gamla vana att lyssna på radio medan jag somnar. Min tv är nämligen utdragen och färdig att följa med mig norrut imorgon. För imorgon börjar äventyret, det nya kapitlet i mitt liv.
Och jag vet inte vad jag tycker om saken. Självklart längtar jag till att få börja. Men det är ändå något som drar mig neråt. Kanske behöver jag bara göra mig av ankaret som tynger mig och sväva fritt. Nog med filosoferande ikväll. Nu ropar sängen och imorgon den långa färden norrut.

Godnatt.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback