Jag vet inte om jag vill hoppa av lycka eller lägga mig ner och gråta hejdlöst. Om knappt två veckor så går flyttlasset hem till min lägenhet. Lägenheten som ligger 41 mil från allting jag känner till och älskar. Lägenheten där jag ska börja ett nytt kapitel i livet. Lägenheten som jag redan både hatar och älskar.  När jag hela våren gått och längtar efter antagningsbeskedet förberedde jag mig aldrig på att det skulle vara så hemskt att ge sig av.  Det fanns inte i min världsbild hur fysiskt illa jag skulle må av att packa ihop mina saker ner i flyttlådor. Vetskapen om att jag kommer försvinna långt bort nu . Jag är livrädd. 

Men samtidigt är jag också otroligt lycklig och förväntansfull. Jag kom in på en utbildning som har väldigt god renomé, jag fick tag i en fin lägenhet och jag ska börja mitt vuxna liv nu. Det är spännande. 

Fast just nu är jag mest rädd och har otroliga smärtor i magen av att packa ner mitt nuvarande liv i lådor.