Och någonstans så tror jag vi kan ro det här i land.
Hard work.
Hur som helst. Var på intro på gymmet idag. That's right, ska börja gymma igen. Ett försök till att stärka självkänslan samtidigt som jag stärker min rygg så jag slipper ha ont av min nackskada. Det är väl bara att börja träna och försöka bygga upp sig själv som människa. Innefrån och ut. De säger ju att träning ska vara som terapi så det är väl bara bra för min del.
Så ja, 10 pannor försvann förra omgången av träning. Tänkte skärpa mig den här gången och få bort minst lika mycket till. Kanske då kan jag känna att jag duger. Kanske då kan jag känna mig snygg. Kanske då vill M ha mig tillbaka...
Seven billion souls.
Två veckor. En evighet.
Så länge har det gått sen du lämnade mig. För mig är det en evighet. Jag vet inte hur jag ska orka med det här.
Snälla älskade M, kom tillbaka. Vi ska vara tillsammans du och jag, inte utan varandra. Det vet du med.
Hold on.
You're not mine no more,
but I still miss you all the time.
So I've learned to accept that there's
no other soul that could fill this hole in me.
You ought to know now
I am here you're not alone
and I love that you're different and
strange I'm the same, love keep on feeding the flame with me
I know we can make it through
I can't let go cause' your love's the only
love I know. I am yours through
health and sickness, honestly;
You're the best that ever happened me.
You see right through me like some kind of x-ray.
I dream and I believe I'll marry you some day.
I've been yours since the day I met you.
Please stay with me.
I know we can make it through
I can't let go cause' your love's the only
love I know. I am yours through
health and sickness, honestly;
You're the best that ever happened me.
Hold on, I know it hurts real bad sometimes but we'll get through it.
Hold on, you know I'm always by your side, for the rest of your life.
I can't let go cause' your love's the only
love I know. I am yours through
health and sickness, honestly;
You're the best that ever happened me.
Kastad i havet.
Tomhet jagar dig nerför stadens gator
och du springer inte tillräckligt fort.
Du borde sticka från stan
och aldrig, aldrig se tillbaka.
Vem är jag att begära att du stannar?
Jag är bara ännu ett hjärta
i ytterligare en stad.
Men jag ger dig allt du vill
och lite till
bara du kommer tillbaka till mig.
You said you would never leave.
Det är inte alltid lätt att försöka vara stark.
Gone
Vem hade vetat att det skulle bli såhär. Vem hade vetat att all din kärlek skulle förvandlas till förakt mot mig.
Var det mitt fel?
Jag vill inte, jag orkar inte.
Va fan hände!?
Förlåt att jag inte räckte till.
Jag ser du hittat någon annan, någon bättre. Och jag går sönder inatt.
All dumb things i miss about you, part 2.
Jag går sönder utan dig.
Jag vet att det inte var tomma ord.
Snälla kom tillbaka till mig.
Earthbound
As long as you love me.
Lovesparks
Starkare än igår.
Så idag känner jag mig lite starkare, lite gladare och lite mer hoppfull. Det är långt ifrån bra och det kanske inte ens blir det. Men det är okej, för jag tror på det här. Jag tror på oss.
Insåg precis hur mycket jag har saknar att se honom le. Herregud vad mycket en människa kan betyda för någon.
Ibland gör man rätt, ibland gör man fel.
Du hata allt och ville dö
När slutar det !?
Eller ja, slutar det någonsin?
Gråt inte älskling det gör så ont att se dig såhär.
I miss you.
Everything is going to be okey in the end. If it is not okey, it is not the end.
Idag har dock varit en helt okej dag. För på något sätt så väcktes nytt hopp i mig inatt. Jag kanske bara är kär och galen, det vet jag inte. Men som det känns just nu så kommer allting lösa sig och allting kommer att bli bra.
När du blir grå,
När idag blir igår
Let's go out tonight.
Ikväll ska jag ut och äta middag med min fina Therese. Har saknat henne så!
Försöker spendera så mycket tid med vänner som jag kan för att slippa tänka på ensamheten. Så ikväll ska jag försöka glömma allting för en stund och bara ha det trevligt med T.
5 år gammal igen.
Har inte suttit i någons knä på snart 15 år. Men idag brast allting och jag, likt ett litet barn, klättrade upp i mammas knä. Jag förstår inte hur jag kan gå sönder så mycket på så kort tid. Hoppas han vet hur mycket jag går sönder. För det är allt för honom. Älskade, älskade M.
Än finns det tusentals tårar kvar.
All dumb things i miss about you.
Ditt dumma vildsvins-ljud. Din romantik. Din närhet. Hålla handen. Att bitas. Våra dumma framtidsdrömmar. Ditt sätt att säga Jag älskar dig. Vara tyst med dig. Din pillimariska sätt.
Jag saknar allt. Jag saknar dig.
Forget the risk and take the fall. If it is meant to be, it is worth it all.
Han kom så nära man bara kan komma. Och jag vill inte att han försvinner därifrån. Just nu känns det som om jag har förlorat honom för alltid, och med den tanken så faller hela min värld ihop.
Men för honom skulle jag kämpa igenom helvetes eldar för, och det hoppas jag att han vet.
Tomorrow will be a better day.
If you love something, let it go.
If it don't, it was never yours.
Sometimes it last in love but sometimes it hurts instead.
Jag är krossad, förtvivlad och ensammast i världen.
På grund av detta kommer jag ta en bloggpaus på obestämd tid. Kanske är det så att jag inte kommer tillbaka alls.
Men jag klarar inte av det här för tillfället.
Berg och dalvana.
När Jag faller
Orkar Du för 2?
När idag blir igår
Kommer Du att älska mig
ändå?
Trapped in my own fucking mind once again.
Come home yesterday.
Alla trodde jag skulle förlora mig i vilken runaway som helst.
Jag vaknade upp till en grå dag och regnet smattrade tyst mot mitt fönster. Ändå så kan jag inte säga att jag känner mig lika grå som vädret, snarare tvärtom! Efter några kaosartade kvällar då det har känts som om mina känslor och nerver ligger på utsidan på min hud så att minsta lilla vindpust orsakar smärta så har jag funnit ett slags lugn. Eller rättare sagt har jag tvingat mig själv att känna ett lugn. Jag kan inte leva som en vandrande känsla. Visst är jag en känslig person, men det finns en gräns till det också.
Hur som helst så känns det som jag har fullt upp de närmaste dagarna. Det började egentligen redan igår då jag stod i köket i åtta timmar och bakade. Det är nämligen så att min äldsta syster anordnar loppis på lördag och jag ska sälja fika där. Idag och imorgon kommer jag att fokusera på att skriva klart min C-uppsats för att kunna skicka in den till min handledare för korrekturläsning imorgon. Imorgon ska jag också äntligen få träffa min fina A igen. Hon kommer tillbaka så vi bor i samma land igen, yeeey! Lördag är som sagt loppisen och söndag är farsdag. Måndag kommer vänner till familjen och på kvällen blir det troligen julmarknad (ja, redan). Och på tisdag har jag först tenta i Etik på förmiddagen och sen på eftermiddagen åker jag till min allra finaste älskling. (Ja, jag har blivit en sån pluttigullig kär person som är jättejobbig att lyssna på). Sen stannar jag där tills på torsdag för att sedan åka hem och packa om för att på fredag åker jag upp till stockholm för att hälsa på min allra finaste brorson som föddes i helgen.
Så ni ser, full rulle på mig. Därför har jag inte så mycket mer tid att sitta och tjöta med er.
Tillbaka till arbetet!
xoxo
Jag tror inte du förstår hur förlorad jag är.
Feeling goooood.
Resten av eftermiddagen kommer gå åt till att göra två stycken diktanalyser till min C-uppsats. Rätt chill ändå!
Svartsjuka. Jag hatar dig.
Jag går sönder inombords.
November, be nice
Jag vet att ni finns.
Jag borde egentligen vara den lyckligaste flickan i världen, och det är jag på sätt och vis. Har ju min fantastiska fina M. Som jag är livrädd att förlora på grund av mina paranoia. Stå ut med mig, jag behöver dig älskling!
Men ändå känns livet ganska tomt. Kanske är det så att jag nojjar återigen för att jag är inte klar med skolan medan majoriteten av mina jämnåriga är det. Jag har inget körkort, så jag känner mig fortfarande som en barnunge.
Kanske är den här tomheten bara en ångest över att jag inte vuxit upp så mycket som jag hade hoppats att jag hade gjort vid det här laget. Jag virrar fortfarande omkring som en vilsen liten flicka. Vet knappt vart jag ska längre. Mina drömmar och mål svävar iväg och byts ut nu om vart annat. Vet inte vem jag ska tro på, eller vad jag vill göra.
Egentligen är nog allt det här vanliga ungdomsnojjor. Vem är jag, vart ska jag, vem vill vara med mig etc.
Konstigt nog så stör detta inte mig så fasligt mycket. Jag glider mest med i strömmen nu. Precis som en död fisk.
Ibland stannar jag upp som ikväll och tänker. Tänker och vrider och vänder. Analyserar saker som inte borde analyseras. Som egentligen bara borde få vara. Få leva ifred.
Förmodligen är allting ovanför ganska oföreståeligt för er, men alldeles glasklart för mig. Det är skönt att få ur sig saker ibland. Att någon lyssnar på ens förvirrade, vilsna meningar. För jag vet att ni finns där ute. Jag vet att ni läser mina ord. Och ni ger mig trygghet i det.
Hopplöst fall.
Sitter med det absolut sista arbtetet i etik innan tentan. Arbetet är egentligen inget svårt alls, kräver bara lite koncentration och fokus från min sida. Två saker jag för tillfälligt har väldigt stor bristvara på.
Men jag ska piska mig själv och senast imorgon kväll ska jag ha skickat in detta arbetet. Nästa vecka väntar en hel c-uppsats som ska skrivas. Yeeeey...not!
Så, nu har jag gnällt klart! Nu går jag och spelar tv-spel istället och skiter i det här!
It is over.
Det som tar upp min tid och energi nu är min fina M, det sista i skolan och funderingar på vad jag ska göra sen.
Att blogga har ingen prioritet alls. Vilket egentligen är ganska komiskt. Jag bloggade som satan när jag inte hade något att blogga om, men nu när jag faktiskt lever och gör saker så bloggar jag inte alls.
Tror lite att bloggandets storhetstid är förbi. Eller så är det bara jag som har växt ifrån det.
Eller så är det både och.
