Let the sunshine in.
Okej, ett tips till er;
Har ni finska gener som resulterar i att ni är så bleka så att ni är genomskinliga, lägg er då inte ute flera timmar utan att smörja in er. Det kommer bara resultera i att ni bränner er. För det är precis vad som har hänt mig idag. Huden på min framsida spänner och har en fin rostbrun färg. Det vill säga nästan mer röd än brun. Men är huvudet dumt så får kroppen lida. Bokstavligt talat.
Min finaste Angelica var hos mig idag och berättade som sin vecka i Napa. Men vad som händer i Napa stannar i Napa (och hos mig). Så inget skvaller här inte. Dock så hetsar vi varandra till att göra lite smått dumma saker. Men man är bara ung en gång, eller hur?
Imorgon väntas förmodligen en tur bort till äldsta syrrans hus för att hjälpa till att sätta ihop systersonens studsmatta. Det vill säga om mamma inte bestämmer sig för att åka tidigt och jag har tagit sovmorgon, hah.
Min finaste Angelica var hos mig idag och berättade som sin vecka i Napa. Men vad som händer i Napa stannar i Napa (och hos mig). Så inget skvaller här inte. Dock så hetsar vi varandra till att göra lite smått dumma saker. Men man är bara ung en gång, eller hur?
Imorgon väntas förmodligen en tur bort till äldsta syrrans hus för att hjälpa till att sätta ihop systersonens studsmatta. Det vill säga om mamma inte bestämmer sig för att åka tidigt och jag har tagit sovmorgon, hah.
Hur som helst så får solen tillsammans med längtan till skolan mig lite gladare och piggare, och det klagar jag definitivt inte på. Dock så lockar sängen enormt mycket, så det blir att krypa ner alldeles strax.
Bon nuit, mes amis!
Bon nuit, mes amis!
Det börjar nu.
Kan ni tänker er? Jag kom in på mitt förstaval till universitetet!
Så himla lycklig är jag, för jag trodde verkligen inte att jag skulle komma in. Detta betyder att om en dryg månad så tar jag mitt pick och pack och flyttar sju mil norr om Örebro. Samtidigt som det är spännande är det skitläskigt.
Men det är nu livet börjar, och jag längtar som en dåre.
Så himla lycklig är jag, för jag trodde verkligen inte att jag skulle komma in. Detta betyder att om en dryg månad så tar jag mitt pick och pack och flyttar sju mil norr om Örebro. Samtidigt som det är spännande är det skitläskigt.
Men det är nu livet börjar, och jag längtar som en dåre.
Will it last?
Ja ni..
Det verkar gå sådär med att komma igång med bloggandet igen. Eller vad säger ni?
Jag får se om lusten kommer till mig eller om jag får avliva bloggandet helt enkelt.
Imorgon kommer iallafall första antagningsbeskedet för studier i höst. Det gör mig förväntansfull och samtidigt livrädd. Jag vet vad jag hoppas på att det ska meddela mig i morgon, men det är också det som skrämmer mig mest. Hah, hör ni vilken velmaja jag är? Det är hur som helst dags för mig att testa mina egna vingar och flytta hemifrån på riktigt. Inte som det halvhjärtade försök jag gjorde när jag var 16, utan verkligen flytta. Då var jag absolut inte redo för det. Men nu känns det som om jag kan klara av det. Och som min otroligt kloka syster sa; det är alltid jobbigt att flytta. Oavsett vart och hur många gånger man har gjort det tidigare. Så jag försöker andas och ta livet som det kommer.
Och imorgon eftermiddag så kommer jag förmodligen veta vart jag kommer att befinna mig de kommande tre åren.
Det verkar gå sådär med att komma igång med bloggandet igen. Eller vad säger ni?
Jag får se om lusten kommer till mig eller om jag får avliva bloggandet helt enkelt.
Imorgon kommer iallafall första antagningsbeskedet för studier i höst. Det gör mig förväntansfull och samtidigt livrädd. Jag vet vad jag hoppas på att det ska meddela mig i morgon, men det är också det som skrämmer mig mest. Hah, hör ni vilken velmaja jag är? Det är hur som helst dags för mig att testa mina egna vingar och flytta hemifrån på riktigt. Inte som det halvhjärtade försök jag gjorde när jag var 16, utan verkligen flytta. Då var jag absolut inte redo för det. Men nu känns det som om jag kan klara av det. Och som min otroligt kloka syster sa; det är alltid jobbigt att flytta. Oavsett vart och hur många gånger man har gjort det tidigare. Så jag försöker andas och ta livet som det kommer.
Och imorgon eftermiddag så kommer jag förmodligen veta vart jag kommer att befinna mig de kommande tre åren.
Saknat mig?
Lite drygt fem månader sedan det skrevs något här. Mycket har hänt under de månaderna. Jag har tagit mig ovanför vattenytan och lever ett ganska drägligt liv. Har äntligen fixat körkortet och inväntar antagningbesked till universitetet som trillar ner nästa vecka. Jag fick tillslut ordning på mitt liv. Kanske behövde slå i botten innan jag bara kunde klättra uppåt.
Har tänkt många gånger att jag ska börja blogga igen, men har också lika många gånger avvisat den idéen. Men nu känns det som om det är dags att ta upp den här bloggen igen. Jag ser ju faktiskt att ni kikar in här fortfarande och det blir jag lite glad för. Så ja, räkna med att det kommer komma upp inlägg här igen. Ska bli trevligt att få skriva med er igen.
xoxo
Har tänkt många gånger att jag ska börja blogga igen, men har också lika många gånger avvisat den idéen. Men nu känns det som om det är dags att ta upp den här bloggen igen. Jag ser ju faktiskt att ni kikar in här fortfarande och det blir jag lite glad för. Så ja, räkna med att det kommer komma upp inlägg här igen. Ska bli trevligt att få skriva med er igen.
xoxo
Au revoir.
Ja ni, bloggerans tid är över.
Ingen tycker det är vidare intressant med bloggar längre. Speciellt inte jag. Läser inga andra bloggar och jag tycker det är riktigt drygt att behöva uppdatera själv. Det händer mycket i mitt liv nu som jag måste ta hand om och jag har insett mycket saker om mig själv som jag måste hantera. Därför så finns det varken tid eller ork till att hålla igång en blogg längre. Så detta är förmodligen farväl till bloggen. Åtminstone tills jag hamnat på fötter igen, men jag tror inte att jag ens kommer att återvända då. Ni som känner mig kan få tag i mig på andra sätt och ni andra är det synd om, hah. Skämt åsido så är det också lite därför jag "stänger ner" bloggen, för att inte "vissa" personer ska ha en möjlighet att se vad jag håller på med. Barnsligt kanske ni tycker. Kanske är det också så, men det är något som behöver göras för min skull.
Så puss på er ni som varit med alla åren jag bloggat. Nu verkar det dock vara slutet.
Men hey, life goes on, right?
Ingen tycker det är vidare intressant med bloggar längre. Speciellt inte jag. Läser inga andra bloggar och jag tycker det är riktigt drygt att behöva uppdatera själv. Det händer mycket i mitt liv nu som jag måste ta hand om och jag har insett mycket saker om mig själv som jag måste hantera. Därför så finns det varken tid eller ork till att hålla igång en blogg längre. Så detta är förmodligen farväl till bloggen. Åtminstone tills jag hamnat på fötter igen, men jag tror inte att jag ens kommer att återvända då. Ni som känner mig kan få tag i mig på andra sätt och ni andra är det synd om, hah. Skämt åsido så är det också lite därför jag "stänger ner" bloggen, för att inte "vissa" personer ska ha en möjlighet att se vad jag håller på med. Barnsligt kanske ni tycker. Kanske är det också så, men det är något som behöver göras för min skull.
Så puss på er ni som varit med alla åren jag bloggat. Nu verkar det dock vara slutet.
Men hey, life goes on, right?
Lämpliga saker att göra när man är sjuk
Batman-marathon såklart!
Så synd om mig.
Usch, jag håller på att bli sjuk. Rethosta of doom och lite lätt febrig. Inte konstigt att träningen imorse gick rätt kasst. Ja, åtminstone har jag ju tid att bli sjuk nu. Inga arbeten som måste göras eller tentor man behöver plugga till.
Syrran kläckte dock den smarta idéen att jag kan ju faktiskt plugga körkortsteori nu när jag har så mycket tid över. Så ja, det kommer bli träning, virkning, tvspelande och körkortspluggande som kommer ta upp min tid den närmaste tiden.
Syrran kläckte dock den smarta idéen att jag kan ju faktiskt plugga körkortsteori nu när jag har så mycket tid över. Så ja, det kommer bli träning, virkning, tvspelande och körkortspluggande som kommer ta upp min tid den närmaste tiden.
Livet är ett disco.
Ikväll kom det över några vänner som skulle fira min student i efterhand eftersom de inte kunde vara här i lördags. Fick ett par vinglas som vinglar när de står, helfestliga! Så vi åt lite mat och fikade lite. Jag dansade gangnam style med en 1,5 åring och en 3 åring. Det var faen mer drag ikväll än vad det var på den riktiga studenten, haha.
Annars har jag inte gjort något vettigt alls idag, hah. Inte ens har jag virkat! Fy på mig, haha. Tänkte fortsätta på det spåret ikväll med att bara ligga i sängen och titta på film. MAn får vara lite lat när man är arbetslös, haha.
Imorgon tänkte jag iallafall asa mig till gymmet och sen organisera lite bland mina saker. Har fått så mycket kökssaker och liknande så jag måste packa om det i ordentliga flyttkartonger. Kan verkligen säga att jag längtar till eget boende då jag får packa upp allting igen.
Men ja, åter till verkligheten. Nu ska jag slänga av mig byxorna och lägga mig i sängen. Mmmhmm!
Annars har jag inte gjort något vettigt alls idag, hah. Inte ens har jag virkat! Fy på mig, haha. Tänkte fortsätta på det spåret ikväll med att bara ligga i sängen och titta på film. MAn får vara lite lat när man är arbetslös, haha.
Imorgon tänkte jag iallafall asa mig till gymmet och sen organisera lite bland mina saker. Har fått så mycket kökssaker och liknande så jag måste packa om det i ordentliga flyttkartonger. Kan verkligen säga att jag längtar till eget boende då jag får packa upp allting igen.
Men ja, åter till verkligheten. Nu ska jag slänga av mig byxorna och lägga mig i sängen. Mmmhmm!
Rastlös.
Jag är en makalöst märklig människa, men det har ni nog redan förstått vid det här laget. Så länge har jag tjatat om att jag längtar till skolan är slut då jag ska få tid till att göra vad jag vill. Inga måsten längre, bara tid och plats för mina drömmar. Nu har det gått lite drygt en vecka sen jag gjorde den sista tentan, och vet ni vad?
Jag är redan rastlös, haha. Jag behöver verkligen någonting att göra om dagarna annars får jag fnatt. Så nu har jag tagit mig an ett litet projekt för att sysselsätta mig ett tag iallafall. Nämligen att virka mig själv en klänning.
Jag är redan rastlös, haha. Jag behöver verkligen någonting att göra om dagarna annars får jag fnatt. Så nu har jag tagit mig an ett litet projekt för att sysselsätta mig ett tag iallafall. Nämligen att virka mig själv en klänning.
Haha, jag fortsätter vara underbart märklig. Men visst är det snyggt med virkade klänningar?
För jag har tagit studenten. Fy fan vad jag är bra!
Studenten idag var fin! Ni nöja er med en bild på en nöjd student.
Den vita mössan.
Ja, vad ska jag säga. Imorgon så är dagen här som jag tjatat om så länge. Dagen då jag får ta på mig min vackra vita klänning och sätta på mig den där vita mössan för att sedan säga att jag har tagit studenten. Tammefan, jag har tagit studenten. Jag klarade mig igenom det. Igenom det helvete jag haft de senaste tre åren. Det är helt otroligt vad stolt jag är över mig själv. Jag skulle kunna tacka alla som stöttat mig under denna perioden, säga att det är tack vara dem som det har gått vägen. Men nej. De jag verkligen ska tacka för att jag har tagit mig igenom det här är de som inte trodde på mig. Det är tack vara dem jag gav mig fan på att jag skulle klara det här. Jag skulle bevisa för dem att jag inte är sån katastrof som det verkade.
Så nu står jag här. Med ett slutbetyg som har ett meritvärde som är över snittet. Och ett ego stort som Globen.
För jag klarade det. Och imorgon ska den vita mössan äntligen på.
Så nu står jag här. Med ett slutbetyg som har ett meritvärde som är över snittet. Och ett ego stort som Globen.
För jag klarade det. Och imorgon ska den vita mössan äntligen på.
Så mycket tid.
Jag trodde jag skulle ha så mycket känslor nu när skolan är helt slut. Men jag känner mig förvånansvärt tom. Kanske är det en chock över all den tid som nu ligger och väntar på mig. Väntar på att jag ska göra något vettigt av den. Men mycket vettigt har det inte blivit. Inte än iallafall. Det har bara blivit massa tvspel, sovande, läsande och lite träning också. Fast det kanske är det som är de vettiga sakerna, vad vet jag. Det enda jag vet är att det känns tomt. Kanske för att jag vet att all den här tiden skulle jag vilja spendera med någon som inte ens vill se åt mitt håll längre. Nej, jag får nog sluta tänka så. Jag klarar mig bra själv. Men det känns tomt om jag ska vara ärlig.
Så inihelvete tomt.
Sleep tight!
Ja, då var det över. Gymnasiet är slut och jag är helt utpumpad. Både mentalt och fysiskt. Tänkte ta lite tid för mig själv nu och ta hand om mig. Bygga upp mig själv igen. Det kommer nog ta lite tid men det kommer gå bra. Imorgon börjar förberedelserna för min studentmottagning på lördag. Borde nog sova lite.
Godnatt ni fina.
10 minuter kvar.
10 minuter kvar till den absolut sista tentan. Mitt hjärta håller på att hamra sig ut ur min bröstkorg. Vet inte varför jag är så nervös. Men herregud vad nervös jag är. Håll tummarna för min ni fina!
The final countdown.
Herregud hörrni.
Om sju timmar är allting över. Om sju timmar är jag klar med gymnasiet. Det är med en skräckblandad förtjusning jag sitter och funderar över detta. Sen är jag officiellt arbetslös, haha. Nej, men samtidigt som det är en stor lättnad att ÄNTLIGEN vara klar med skolan så skrämmer det mig otroligt mycket också. Vad ska jag göra nu, vem ska jag vara, hur ska jag bete mig osv osv. Ni vet tankarna som går i huvudet när man är ung!
Kanske ska sluta tänka så mycket. Bara vara. Bara leva. Kanske ska ta hand om mig själv ett tag nu. Känns som det behövs faktiskt. Bara syssla med sådana saker som jag tycker om och som jag blir lycklig av. Ah, det är nog det jag ska göra de kommande månaderna. Sen får vi se vad som händer.
Tentan som går av stapeln ikväll är jag som vanligt nervös över. Jag pluggar och pluggar men det känns som jag inte får in något mer än det jag vet just nu. Funderar på om jag ska gå ner till gymmet en runda och träna lite för att rensa huvudet. Hmm, jag får se.
Men nu vet ni, nedräkningen har börjat!
Om sju timmar är allting över. Om sju timmar är jag klar med gymnasiet. Det är med en skräckblandad förtjusning jag sitter och funderar över detta. Sen är jag officiellt arbetslös, haha. Nej, men samtidigt som det är en stor lättnad att ÄNTLIGEN vara klar med skolan så skrämmer det mig otroligt mycket också. Vad ska jag göra nu, vem ska jag vara, hur ska jag bete mig osv osv. Ni vet tankarna som går i huvudet när man är ung!
Kanske ska sluta tänka så mycket. Bara vara. Bara leva. Kanske ska ta hand om mig själv ett tag nu. Känns som det behövs faktiskt. Bara syssla med sådana saker som jag tycker om och som jag blir lycklig av. Ah, det är nog det jag ska göra de kommande månaderna. Sen får vi se vad som händer.
Tentan som går av stapeln ikväll är jag som vanligt nervös över. Jag pluggar och pluggar men det känns som jag inte får in något mer än det jag vet just nu. Funderar på om jag ska gå ner till gymmet en runda och träna lite för att rensa huvudet. Hmm, jag får se.
Men nu vet ni, nedräkningen har börjat!
Tentaplugg
Söndagen spenderas till att plugga för min absolut sista tenta som är imorgon kväll. Det är extremt mycket att hålla reda på men det känns som jag har någorlunda koll iallafall. Bara inte läraren får för sig att fråga något som inte har varit i arbetena, då är jag screwed. Hur som helst så kommer jag åtminstone bli godkänd och det funkar fantastiskt för mig nu. Är så less på skolan så sista kurserna sket jag i princip i. Fick dock VG i svenska C efter tentan i fredags så jag ska väl inte gnälla allt för mycket.
Det är mycket tankar som snurrar i huvudet med. Måste försöka reda ut dem också.
Hur som helst: tentaplugg idag!
Det är en såndär kväll.
En kväll då jag vill sitta på golvet med någon jag tycker om och dricka cola ur vinglas. Lyssna på jazz och tala om livets stora ting. Då och då bara vara tysta för att se in i varandras ögon och känna total lycka att få vara med just den personen. En såndär kväll då jag bara vill känna mig älskad. Känna mig älskad av någon jag älskar.
Jag har en såndär kväll då jag går sönder lite inombords.
Almost there.
Om en dryg timme har jag den nästsista tentan. Det är i svenska c och jag är helt supernervös. Prestationsångest of doom. Håll tummarna för mig, kära ni. Så jag inte dör eller något.
Hey hoe, lets go!
Ni anar inte vad gött det känns att säga att jag har skickat in det sista arbetet i gymnasiet. En stor lättnad har släppt från mitt bröst. Visst, jag har fortfarande två tentor kvar jag måste plugga till. Men det är ju sådant som jag redan läst en gång och ska repetera. Alltså inget nytt som behöver bankas in!
Så imorgon har jag tänkt att fira detta med ett rejält besök på gymmet. Har inte varit där på typ 1,5 vecka för det har varit så mycket annat. Ska bli riktigt skönt att komma dit igen. Jag ska verkligen satsa på träningen nu när skolan är slut. Har hur mycket tid som helst att fördriva nu. Haha, om några månader ska ni få se en hel del lättre jag! Det lovar jag er.
Som jag har sagt innan, slutet är nära! Men varje slut är en början på något nytt!
Som jag har sagt innan, slutet är nära! Men varje slut är en början på något nytt!
Bit ihop nu, för fan.
Jag har kommit i en svacka psykiskt. Jag sover mer än vad jag egentligen behöver, aptiten är sådär och har en morlande ångest som gnager i mig. Men konstigt nog så känner jag mig ändå stark. Jag tror på mig själv och att jag kommer klara det här. För egentligen, vilket annat val har jag? Ska jag lägga mig ner och dö? Knappast.
Så idag tar jag tag i det absolut sista av skolarbetet som består av att skriva laborationsrapporter samt utföra en laboration som jag inte gjort än. Detta tillhör kursen miljökunskap och jag måste få iväg rapporterna idag eftersom jag har tentan på måndag och måste få den rättad innan dess. Sen så ska jag förbereda ett muntligt framförande om min c-uppsats som jag ska hålla på min tenta på fredag förmiddag. Och sen är det inte mer. Sen är jag officiellt klar med skolan när tentorna är över. Är det inte underbart?
Hur som helst, vad jag ville säga var att det är en tung tid i mitt liv men lyckligtvis har jag vänner och familj som alltid ställer upp för mig och får mig att skratta ändå. Det är dem som får mig att orka med det här. Tack älskade ni.
