Årsresumé 2012.
Ja men då var vi här kära vänner. Ett år har gått och förhoppningsvis har vi blivit lite klokare. Åtminstone så överlevde vi jordens undergång, så det har vi ju att vara stolta över. Jag tänkte för nöjets skull dra en liten årsresumé på vad mitt 2012 har innehållit.
Kärleken
Det här kan nog vara det finaste med mitt år. Det har varit så att jag har haft två förhållanden under detta år. Det ena längre än det andra. Det ena mer intensivt än det andra. Men den kärlek som jag kommer minnas varmast och mest är nog den jag upplevde (och fortfarande upplever för mig själv) i höstas. M är en av de finaste människorna jag någonsin mött och jag är glad att jag gjorde det. Oavsett hur denna historian kommer sluta så gav han mig fina minnen och ett litet ökat hopp att det fortfarande finns fina människor kvar.
Det här kan nog vara det finaste med mitt år. Det har varit så att jag har haft två förhållanden under detta år. Det ena längre än det andra. Det ena mer intensivt än det andra. Men den kärlek som jag kommer minnas varmast och mest är nog den jag upplevde (och fortfarande upplever för mig själv) i höstas. M är en av de finaste människorna jag någonsin mött och jag är glad att jag gjorde det. Oavsett hur denna historian kommer sluta så gav han mig fina minnen och ett litet ökat hopp att det fortfarande finns fina människor kvar.
Sommaren i Stockholm
För andra året i rad så fick jag chansen att jobba på Dell uppe i Stockholm (eller ja, Solna om man ska vara exakt). Ett jobb som jag har trivts enormt mycket med och som har gjort att jag skulle kunna tänka mig att arbeta som receptionist nu när jag har gått ut skolan. Men sommaren bjöd på mer än bara jobb. Fina kvällar med min bästa Therese är något jag inte glömmer i första taget. När vi följer med matroser hem från krogen och går sedan hem fem på morgonen. (Och nej, inte gå hem så som ni tror. Vi behöll alla kläder på!). Dessutom fanns det tid för museebesök med min kära mormor med. Jag hade en fin sommar, trots att det kändes väldigt ensam och jag längtade hem en del.
För andra året i rad så fick jag chansen att jobba på Dell uppe i Stockholm (eller ja, Solna om man ska vara exakt). Ett jobb som jag har trivts enormt mycket med och som har gjort att jag skulle kunna tänka mig att arbeta som receptionist nu när jag har gått ut skolan. Men sommaren bjöd på mer än bara jobb. Fina kvällar med min bästa Therese är något jag inte glömmer i första taget. När vi följer med matroser hem från krogen och går sedan hem fem på morgonen. (Och nej, inte gå hem så som ni tror. Vi behöll alla kläder på!). Dessutom fanns det tid för museebesök med min kära mormor med. Jag hade en fin sommar, trots att det kändes väldigt ensam och jag längtade hem en del.
Tatueringar
Detta år har jag hunnit utsmycka min kropp med två nya tatueringar. Först var det i mars mitt fina hjärta som sitter på armen. För er som inte vet så står den för uttrycket "wearing your heart down your sleeve", vilket innebär att man bär sina känslor på utsidan och ger väldigt lätt bort sitt hjärta. Ett utmärkt sätt att beskriva mig. Vidare så tatuerade jag in texten "Je sens, donc je suis" under hjärtat. Texten är i min mormors handstil. En hyllning till den kvinnan som har hjälpt mig genom hjärtesorger och diverse trassel.
Utökning av familjen
Ja, jag får ju inte glömma att jag fick en underbar liten brorson i november. En liten påg som jag också har fått äran att vara gudmor till. Bebisar, underbara bebisar. En stor gåva till min bror och hans tjej.
Musiken
Detta året har jag hunnit vara på två konserter och så några besök på allsång på Skansen. Den konsert som jag mest kommer komma ihåg är Maskinen på Grönan med min fina Angelica. Finns inget annat att beskriva den konserten med än med lycka. Haha, efter blev det en regnig väntan på en efterfest som sög apballe. Men det är ett minne som kommer sitta kvar länge i mitt sinne och hjärta.
Detta år har jag hunnit utsmycka min kropp med två nya tatueringar. Först var det i mars mitt fina hjärta som sitter på armen. För er som inte vet så står den för uttrycket "wearing your heart down your sleeve", vilket innebär att man bär sina känslor på utsidan och ger väldigt lätt bort sitt hjärta. Ett utmärkt sätt att beskriva mig. Vidare så tatuerade jag in texten "Je sens, donc je suis" under hjärtat. Texten är i min mormors handstil. En hyllning till den kvinnan som har hjälpt mig genom hjärtesorger och diverse trassel.
Utökning av familjen
Ja, jag får ju inte glömma att jag fick en underbar liten brorson i november. En liten påg som jag också har fått äran att vara gudmor till. Bebisar, underbara bebisar. En stor gåva till min bror och hans tjej.
Musiken
Detta året har jag hunnit vara på två konserter och så några besök på allsång på Skansen. Den konsert som jag mest kommer komma ihåg är Maskinen på Grönan med min fina Angelica. Finns inget annat att beskriva den konserten med än med lycka. Haha, efter blev det en regnig väntan på en efterfest som sög apballe. Men det är ett minne som kommer sitta kvar länge i mitt sinne och hjärta.
Hoppas ni har haft ett lika fint år som jag!
One, Two, Fuck you
Energi.
Jag vet inte om det är det nya året som snart kommer som ger mig energi eller vad det är. Visst är jag nedslagen då och då, men det är det okej att vara. Men annars känns det som om jag börjar få grepp om livet igen. Börjar inse mitt eget värde som människa och resa på mig, borsta av smutsen och le. Studenten om exakt två veckor och jag har den finaste studentklänningen ever. Alla mina känslor blir till produktivitet på poesifronten.
Även om jag inte har någon koll på livet känns det helt jävla okej.
Tack ni som älskar er och bryr er om mig, men ännu större tack till idioter som gjort fel. Ni sporrar mig till vara den fantastiska konstiga människa jag är!
Även om jag inte har någon koll på livet känns det helt jävla okej.
Tack ni som älskar er och bryr er om mig, men ännu större tack till idioter som gjort fel. Ni sporrar mig till vara den fantastiska konstiga människa jag är!
Slutet är nära.
Slutet närmar sig. Ja, inte för mänskligheten men för min gymnasietid. Det känns rejält läskigt ska jag tala om för er, och jag känner mig så hemskt förvirrad över vad jag ska göra av mitt liv. Nästa fredag har jag min nästsista tenta och följande måndag har jag den sista. Det är helt sjukt. Om dryga två veckor står jag med vit mössa och tar emot gäster som vill fira min student. Jag klarade det. Jag klarade mig igenom gymnasiet trots allt trassel och förseningar. Herregud vad stolt jag är över mig själv.
Merry fucking christmas.
Ja ni, hade ni en fin jul? Det hoppas jag att ni hade. Min var helt okej. Mycket tankar som spökade bara. Fick en hel del fina saker och jag tänkte låta den lilla skrytmånsen i mig komma fram och berätta vad jag fick:
- En tegelfärgad Kånken
- Presentkort på Hemmakväll (2x500kr)
- Presentkort på GAME (500kr)
- Presentkort på H&M (250kr)
- 1800 i kontanter
- Första samt andra säsongen av The Walkning Dead
Så ja, nu är det bara att shoppa loss och lägga allting i min fina ryggsäck. Jag är säker på att ni skulle vilja se en massa bilder från mitt firande, men tji fick ni. God jävla jul!
- Presentkort på Hemmakväll (2x500kr)
- Presentkort på GAME (500kr)
- Presentkort på H&M (250kr)
- 1800 i kontanter
- Första samt andra säsongen av The Walkning Dead
Så ja, nu är det bara att shoppa loss och lägga allting i min fina ryggsäck. Jag är säker på att ni skulle vilja se en massa bilder från mitt firande, men tji fick ni. God jävla jul!
So this is christmas
Okej, jag har varit lite bitterfitta de senaste dagarna. Och nej, jag vill fortfarande inte ha jul egentligen. Men nu är det bara att acceptera det och inte förstöra för resten av familjen.
Idag har det gjorts det mesta av maten till julbordet så det är bara lite småfix kvar imorgon. Vi har även klätt granen som ni får lite sneekpeak bilder på här. Känner att jag borde börja fotografera igen. Det är kul och jag vill bli bättre på det. Kanske ska gå en kurs nu i vår? Tja, vi får se.
Hur som helst är det jul och nu ska jag spendera tid med min kära familj.
xoxo
Fuck off and die.
Är så less på allt. Förbannad på hela mänskligheten.
Fuck off.
Fuck off.
Go away christmas.
Idag är det onsdag och det är 5 dagar kvar till julafton. Ärligt talat hade jag nog helst sluppit julen iår. Allting känns så påklistrat mysigt och kärleksfullt. Kanske bara jag som är bitter. Men jag försöker att inte vara. Försöker faktiskt att vara någerlunda glad och så. Produktiv försöker jag också vara, men det går sådär. Tiden går åt til så mycket annat än just skolan. Vilket är väldigt dåligt då jag verkligen borde lägga krutet på det nu det sista. Kan ni tänka er, jag har bara två arbeten och två tentor kvar, sen är gymansiet över. Helt underbart.
Det är inte bara tiden som ställer till det för mig. Mina egna tankar trasslar till det en del också. Det är svårt att vara produktiv när man saknar någon så mycket. Det är egentligen en dålig ursäkt, men ibland känns det faktiskt som jag dör inombords. Alla ni som fått era hjärtan krossade vet va jag menar.
Hur som helst, det är mycket just nu. Med julstök, slutspurt i skolan och mental hälsa.
Så det blir lite hipp som happ med inlägg här.
Det är inte bara tiden som ställer till det för mig. Mina egna tankar trasslar till det en del också. Det är svårt att vara produktiv när man saknar någon så mycket. Det är egentligen en dålig ursäkt, men ibland känns det faktiskt som jag dör inombords. Alla ni som fått era hjärtan krossade vet va jag menar.
Hur som helst, det är mycket just nu. Med julstök, slutspurt i skolan och mental hälsa.
Så det blir lite hipp som happ med inlägg här.
Det är klart jag överlever.
Det är så många som försöker trösta mig med att jag kommer klara det här och att jag kommer att överleva.
Kära ni, jag vet så väl att jag kommer att klara det här och att det inte är en livshotande åkomma att ha ett brustet hjärta. Men likväl så gör det ont att ha det. Jag kämpar på så gott jag kan för att ha det där leendet på läpparna och slippa gråta så många timmar. Det är svårt, men jag försöker varje dag. Och för varje dag blir det lite lättare. Lite lättare att le, lite lättare att se ljus i vardagen. Men det finns fortfarande så mycket som gör så djävulskt ont i mig, och som kommer ta tid att åtgärda och reparera. Men precis som ni så gärna vill berätta för mig så kommer jag att klara det, jag kommer att överleva.
Det känns bara så svårt att leva ett "normalt" liv nu när man vet att man hade det så mycket bättre för några månader sen. Det är svårt att låtsas vara glad när man vet att den sanna lyckan är förlorad med honom. Självklart kommer den komma tillbaka, men inte inom en snar framtid. Allting måste få ta sin tid att läka.
Så jag ber er alla i min närhet;
Kära ni, jag vet så väl att jag kommer att klara det här och att det inte är en livshotande åkomma att ha ett brustet hjärta. Men likväl så gör det ont att ha det. Jag kämpar på så gott jag kan för att ha det där leendet på läpparna och slippa gråta så många timmar. Det är svårt, men jag försöker varje dag. Och för varje dag blir det lite lättare. Lite lättare att le, lite lättare att se ljus i vardagen. Men det finns fortfarande så mycket som gör så djävulskt ont i mig, och som kommer ta tid att åtgärda och reparera. Men precis som ni så gärna vill berätta för mig så kommer jag att klara det, jag kommer att överleva.
Det känns bara så svårt att leva ett "normalt" liv nu när man vet att man hade det så mycket bättre för några månader sen. Det är svårt att låtsas vara glad när man vet att den sanna lyckan är förlorad med honom. Självklart kommer den komma tillbaka, men inte inom en snar framtid. Allting måste få ta sin tid att läka.
Så jag ber er alla i min närhet;
jag vet att ni vill hjälpa mig och att ni bryr er. Det kanske är jobbigt för er att se mig såhär nedbruten som jag är för tillfället. Men jag vet att jag klarar mig. Jag behöver bara tid att sörja och acceptera. Jag har förlorat en människa som jag bryr mig så hemskt mycket om och jag måste få lite tid att komma över det. Och med det kommer en hel del tårar och en ganska rejäl klick med ångest. Men jag klarar det. Låt mig klara det. Jag ber om hjälp när det blir för tungt.
Det finns så mycket ord.
Inom mig ligger det massor med högar av ord som bara väntar på att få komma till uttryck. De ligger där inne och lagras tills de hittar rätt och formuleras i vackra meningar som kryper in under skinnet på den som lyssnar eller läser. På senare tid har det både känts som det både flödar över och går back med ord. På samma gång.
Dock har jag massor och åter massor med känslor som ligger och bubblar i mig. En del dåliga och en del bra. Men de där känslorna brukar få orden att hitta rätt. Så det blir som jag tänkt och så jag kan beröra andra åter igen.
Jag väntar bara på att de ska ordna till sig lite till. Så att orden ligger i exakt rätt position.
Rätt position för att nå fram till dig.
Dock har jag massor och åter massor med känslor som ligger och bubblar i mig. En del dåliga och en del bra. Men de där känslorna brukar få orden att hitta rätt. Så det blir som jag tänkt och så jag kan beröra andra åter igen.
Jag väntar bara på att de ska ordna till sig lite till. Så att orden ligger i exakt rätt position.
Rätt position för att nå fram till dig.
Full fart framåt, Kapten!
Det bra med att må dåligt är att man vill göra så mycket som möjligt för att slippa tänka på det. Därför har jag varit sjukligt produktiv för att vara mig i deprimerat tillstånd. Jag har läst ett kapitel i miljökunskapen och städat mitt bombnedslag till rum vilket innebär massavlivning av dammhästar och upplockning av tre miljoner klädesplagg. Och då är klockan inte ens tolv! Vid ett kommer finaste Angelica och ska umgås med mig lite. Ni vet, update på allt som händer i livet och så. Kanske slänger in lite filmtittande också.
Sen ikväll blir det förmodligen åter till produktiviteten med att läsa det sista kapitlet i miljökunskapen och kanske börja på det följande arbetet. Har verkligen piskat mig själv att sätta fart nu. Ju snabbare jag gör det, desto snabbare slipper jag skolan. Mitt liv är planerat att gå i full fart iallafall de närmaste två veckorna. Sen får vi se om jag kraschlandar eller om det fortsätter i samma takt!
Sen ikväll blir det förmodligen åter till produktiviteten med att läsa det sista kapitlet i miljökunskapen och kanske börja på det följande arbetet. Har verkligen piskat mig själv att sätta fart nu. Ju snabbare jag gör det, desto snabbare slipper jag skolan. Mitt liv är planerat att gå i full fart iallafall de närmaste två veckorna. Sen får vi se om jag kraschlandar eller om det fortsätter i samma takt!
Time flies.
Nu är jag sådär hopplös igen. Gör massa andra saker än att plugga och i detta stadiumet kan jag verkligen INTE göra det. Finns inte riktigt med tid till det. Så idag har jag istället för att plugga varit ute och sprungit med hunden i snön och sovit bort hela eftermiddagen. Jävla sömnproblem alltså. Har åtminstone läst 20 sidor av miljökunskapen och ska minst läsa 15 till ikväll. Känns som mina tankar och fokus är på helt andra håll än vad de ska vara på. Usch. Och snart är det jul.
VART FAN TAR TIDEN VÄGEN!?
VART FAN TAR TIDEN VÄGEN!?
Dagens ord: Kolfluorkarboner
Jag har haft en ganska blandad dag idag må jag säga. Dagen börjar med att jag går upp klockan sju för att färdigställa de tre prinsesstårtorna jag började på igår. De skulle få varsitt rosa marsipanlock samt varsin liten krona på. För klockan halv nio så kom nämligen personen som hade beställt tårtorna av mig. Fick höra i efterhand att de inte bara var hemskt fina utan även riktigt goda. Så jag är nöjd. Mission completed.
Men sen har jag också pluggar miljökunskap för fulla muggar. Insåg att det är två veckor (!!) kvar innan jag ska vara klar med de två kurserna jag håller på med. Så jag måste sätta lite fart. Har som sagt lagt lite som i dvala den senaste månaderna så jag har inte riktigt kunna förmå mig att göra det jag borde gjort. Jag är väl fortfarande lite i halvdvala men jag måste kämpa på. Det är ju inte alls långt kvar nu! Skickade dessutom ut mina studentinbjudningar tidigare i veckan så snart är den här. Dagen då jag får stå med vit mössa!!!
Ja just det, ni kanske vill veta vad dagens ord är också?
Kolflourkarboner kallas också för CFC-gaser och är en växthusgas. De flesta kanske mer känner igen det som freoner. Gaserna bidrar både till växthuseffekten och hål på ozonlagret.
Så, nu har ni också fått lite miljökunskap. Det hade ni inte räknat med va?
I might marry that man.
Man är så stark som man väljer att vara.
Det är helt sjukt mycket snö ute, jag har massor med skolarbete att göra trots att jag är helt sinnessjukt skoltrött och jag bär en enorm sorg inombords sen jag förlorade den jag älskar. Men jag kan inte låta det vinna över mig. Jag kan inte låta det förgöra mig och bli det kolli jag har varit så många dagar nu. Nej, det är dags att vara stark. Det är dags att ta tag i det som behöver göras och det med ett leende på läpparna. Det betyder inte att jag inte tycker det är jobbigt. Jag tycker det är jobbigt som bara den. Men det betyder att jag är stark nog att le trots det. Det betyder att inget, då menar jag INGET, ska få mig att känna mig som jag är mindre värd som människa.
För vet ni,
För vet ni,
man är så star som man väljer att vara.
Bad day.
Idag är det en jobbig dag på alla sätt och vis. Det är nämligen så att idag är det exakt tre månader sen jag och M började lära känna varandra och idag skulle vi även ha varit tillsammans i en månad. Det smärtar i mig något helt otroligt att jag knappt ens talar med honom längre. Ni som läser bloggen konternualigt vet ju hur bruten jag har varit efter vårat uppbrott. Idag gråter jag åt allt. Minns de fina minnerna, saknar honom till tusen och gråter lite till.
Min fina, fina M. Vad fan hände?
Min fina, fina M. Vad fan hände?
Hard work.
Ja ni, vad ska jag säga. Det är jäkligt tomt och dött i mitt liv för tillfället. Eller ja, egentligen har jag hur mycket som helst att göra och det är bara lyfta telefonen och slänga iväg ett sms till en vän om jag vill träffas. Men all ork och lust är borta. Puts väck. Försöker vara stark, men allt det här tär på mig. Önskar bara att M visste hur mycket jag lider. Och jag önskar jag visste om han lider alls..
Hur som helst. Var på intro på gymmet idag. That's right, ska börja gymma igen. Ett försök till att stärka självkänslan samtidigt som jag stärker min rygg så jag slipper ha ont av min nackskada. Det är väl bara att börja träna och försöka bygga upp sig själv som människa. Innefrån och ut. De säger ju att träning ska vara som terapi så det är väl bara bra för min del.
Så ja, 10 pannor försvann förra omgången av träning. Tänkte skärpa mig den här gången och få bort minst lika mycket till. Kanske då kan jag känna att jag duger. Kanske då kan jag känna mig snygg. Kanske då vill M ha mig tillbaka...
Hur som helst. Var på intro på gymmet idag. That's right, ska börja gymma igen. Ett försök till att stärka självkänslan samtidigt som jag stärker min rygg så jag slipper ha ont av min nackskada. Det är väl bara att börja träna och försöka bygga upp sig själv som människa. Innefrån och ut. De säger ju att träning ska vara som terapi så det är väl bara bra för min del.
Så ja, 10 pannor försvann förra omgången av träning. Tänkte skärpa mig den här gången och få bort minst lika mycket till. Kanske då kan jag känna att jag duger. Kanske då kan jag känna mig snygg. Kanske då vill M ha mig tillbaka...
Två veckor. En evighet.
Två veckor/Fjorton dagar/Trehundretrettiosex timmar/tjugotusenetthundrasextio minuter/ enmiljontvåhundratusenniosexhundra sekunder.
Så länge har det gått sen du lämnade mig. För mig är det en evighet. Jag vet inte hur jag ska orka med det här.
Snälla älskade M, kom tillbaka. Vi ska vara tillsammans du och jag, inte utan varandra. Det vet du med.
Så länge har det gått sen du lämnade mig. För mig är det en evighet. Jag vet inte hur jag ska orka med det här.
Snälla älskade M, kom tillbaka. Vi ska vara tillsammans du och jag, inte utan varandra. Det vet du med.
Det är inte alltid lätt att försöka vara stark.
Gone
Vem hade vetat att det skulle bli såhär. Vem hade vetat att all din kärlek skulle förvandlas till förakt mot mig.
Var det mitt fel?
