OOTD




Och helt plötsligt sa du allt som du skulle sagt för flera år sedan.




Let's fucking live!

Gud vad jag tycker om mitt liv för tillfället. Det gör jag verkligen. Kanske är det så att man ska sluta vara så jäkla prettoprinsessa hela tiden och bara göra det man själv vill för att vara lycklig. Det känns lite så nu iallafall. 
Om en dryg månad så börjar skolan och jag ska få lära känna massa nya människor. Jag är livrädd samtidigt som jag längtar som en idiot. Men jag antar att det är så det ska vara. Jag hoppas att denna känslan varar ett tag nu. Pallar inte med depp-idioten jag varit det senaste halvåret.  

Let's fucking live! 



Let's go to wonderland.

 
wonderland
 
 



Fuck 'em.




Tänk inte så mycket.

När jag slutar överanalysera vad som sker i mitt liv så njuter jag faktiskt riktigt mycket av det. Så det är väl det jag har börjar göra nu; leva.

Nästa vecka ska jag iväg och kolla på min lägenhet jag ska bo i de kommande tre åren. Är väldigt spänd och hoppas på att jag kommer bli än mer pepp på skolan när jag fått vara på plats. Känns så skönt att få rutiner igen. Tänkte att jag ska börja träna igen också. Det är jag verkligen skyldig min kropp. Speciellt min nacke och rygg.

Kanske är det känslan av att leva som gör mig mer positivt inställd till saker nu. Och jag hoppas verkligen att det håller i sig.

Nu tänker jag svimma i sängen då jag sov ganska illa förra natten.
Nightynight.




Tadaaa!


Det här var Stina nog att hjälpa mig med i 5 (!) timmar igår!  Jag är nuförtiden ett litet dread-lejon! Är hur nöjd som helst med resultatet. Något annorlunda. Och jag älskar att vara annorlunda, hah.  



Något nytt.

Sitter här i soffan och inväntar finaste Stina som kommer över och bland annat ska hjälpa mig fixa en grej. Vad det är visar jag ikväll. Spännande va? Inte direkt, men vi kan låtsas.

Nu återgår jag till mitt isvatten som jag fått dille på att dricka. Men antar jag inte ska klaga!




Sometimes I just sit in silence.

 


Har kommit i kontakt med mycket bra ny musik på sistone. Bland annat denna fantastiska låt.
Vill bara ligga i mörkret i ett rum med någon man förmodligen tycker för mycket om medan denna spelas på repeat.



Värmebölja.

Dagen har bestått av en enda stor värmebölja. Jag har legat ute och försökt att bli mindre genomskinlig, och tammefan tror jag att jag har lyckats lite. Men som alltid är det min mage som blir brunast. Varje jäkla sommar är det så. Min mage kanske har bättre pigment än resten av min kropp, hah. 

Sitter för tillfället med hårfärg i håret.  Sen jag slutade plåga mitt hår med enorma blonderingar så växer det så jäkla fort. Utväxten deluxe kommer på bara fyra veckor nu. Men det kanske är normalt? Känns som jag inte gör annat än färgar håret bara, haha. 

Imorgon ska vädret tydligen bli liknande idag. Med mitt nyfärgade mörka hår, och förhoppningvis lite mörkare hud, så kanske jag kan lura folk att jag är italienare! Dock så spricker planen ganska snabbt då mina italienska kunskaper slutar vid: Ciao bella! Arrivederci! 



Bring out the floral.

 
Floral
 
 



Are you nasty?

 


När jag var runt 12-13 så var jag i min emo-period. Kläderna var svarta, sminket var svart och under ögonen målade jag små kors med eyeliner. Det spelades mycket My chemical romance, secondhand serenad och just Panic at the disco i min rosa lilla mp3. Den här låten är bland de nyaste de släppt, och jag kan inte låta bli att älska den.
Och Brendon Urie har fan bara blivit snyggare med åren.



Är det rätt eller fel, pallar inte bry mig mer.

Ikväll skiter jag i allt, haha. 
En god vän till mig sa tidigare ikväll till mig; "Sluta klanka ner på dig själv. Lev lite".  Så jag tänker följa hans råd och leva lite. Ska stoppa undan moraltanten inom mig och leva som jag vill för en stund. Göra vad jag har lust med och inte vad jag borde. Är det inte underbart?  Så jag smiter iväg ikväll och gör saker som man egentligen inte får. 

Men vad gör det om hundra år? 



Hjärtsmälta.

 



Let the sunshine in.

Okej, ett tips till er; 

Har ni finska gener som resulterar i att ni är så bleka så att ni är genomskinliga, lägg er då inte ute flera timmar utan att smörja in er. Det kommer bara resultera i att ni bränner er. För det är precis vad som har hänt mig idag. Huden på min framsida spänner och har en fin rostbrun färg. Det vill säga nästan mer röd än brun. Men är huvudet dumt så får kroppen lida. Bokstavligt talat. 

Min finaste Angelica var hos mig idag och berättade som sin vecka i Napa. Men vad som händer i Napa stannar i Napa (och hos mig). Så inget skvaller här inte. Dock så hetsar vi varandra till att göra lite smått dumma saker. Men man är bara ung en gång, eller hur? 

Imorgon väntas förmodligen en tur bort till äldsta syrrans hus för att hjälpa till att sätta ihop systersonens studsmatta. Det vill säga om mamma inte bestämmer sig för att åka tidigt och jag har tagit sovmorgon, hah. 

Hur som helst så får solen tillsammans med längtan till skolan mig lite gladare och piggare, och det klagar jag definitivt inte på. Dock så lockar sängen enormt mycket, så det blir att krypa ner alldeles strax.

Bon nuit, mes amis! 



Även fast jag inte saknar dig så känna det som om världen skulle rasa om du glömde mig.




Det börjar nu.

Kan ni tänker er? Jag kom in på mitt förstaval till universitetet! 
Så himla lycklig är jag, för jag trodde verkligen inte att jag skulle komma in. Detta betyder att om en dryg månad så tar jag mitt pick och pack och flyttar sju mil norr om Örebro.  Samtidigt som det är spännande är det skitläskigt.
Men det är nu livet börjar, och jag längtar som en dåre. 




Will it last?

Ja ni..
Det verkar gå sådär med att komma igång med bloggandet igen. Eller vad säger ni?
Jag får se om lusten kommer till mig eller om jag får avliva bloggandet helt enkelt. 

Imorgon kommer iallafall första antagningsbeskedet för studier i höst. Det gör mig förväntansfull och samtidigt livrädd. Jag vet vad jag hoppas på att det ska meddela mig i morgon, men det är också det som skrämmer mig mest. Hah, hör ni vilken velmaja jag är? Det är hur som helst dags för mig att testa mina egna vingar och flytta hemifrån på riktigt. Inte som det halvhjärtade försök jag gjorde när jag var 16, utan verkligen flytta. Då var jag absolut inte redo för det. Men nu känns det som om jag kan klara av det. Och som min otroligt kloka syster sa; det är alltid jobbigt att flytta. Oavsett vart och hur många gånger man har gjort det tidigare.  Så jag försöker andas och ta livet som det kommer. 

Och imorgon eftermiddag så kommer jag förmodligen veta vart jag kommer att befinna mig de kommande tre åren.



På sättet som du gör

Du borde inte kyssa flickor som mig 
på det sättet som du gör. 
Det blir till något verkligt när dina läppar rör mina. 
Och ingenting blir som det en gång var. 

Du borde inte lämna känslor kvar hos flickor som mig 
på det sättet som du gör. 
Våra hjärtan slår alldeles för snabbt till tanken att allting blir annorlunda nu. 
Och de går i tusen bitar när du inte blir kvar. 


Du borde inte göra allt det där mot mig 
på det sättet som du gör. 
Men ingen vill lämnas ensam 
för att gråta när ingen hör.



Ur spår.

Det var många rutiner jag halkade ur när jag försvann ner i mörkret i vintras. Förutom att blogga så tappade jag också bort min träningsrutin. Vilket har resulterat i att jag har gått upp ett par kilo och känner mig svullen och hemsk. Tänkte att eftersom jag ska börja med bloggrutinen igen kanske jag ska ta upp min träningsrutin också. 

Så vi kanske ska slå vad? Innan sommaren är slut så ska jag åtminstone ha gått ner 5 kg, deal? Bra! Då säger vi så snygglos. Usch, vad jag har nu gett mig in på.  Antar att det bara är att knyta på sig skorna och springa (läs släpa sig fram) en runda imorgon. 




Nytt i garderoben!




There's no medication for a lost heart.

(Eftersom jag försöker komma in i rutinen att blogga igen så blir det ibland lite utfyllnad med bilder.)




Saknat mig?

Lite drygt fem månader sedan det skrevs något här. Mycket har hänt under de månaderna. Jag har tagit mig ovanför vattenytan och lever ett ganska drägligt liv. Har äntligen fixat körkortet och inväntar antagningbesked till universitetet som trillar ner nästa vecka. Jag fick tillslut ordning på mitt liv. Kanske behövde slå i botten innan jag bara kunde klättra uppåt. 

Har tänkt många gånger att jag ska börja blogga igen, men har också lika många gånger avvisat den idéen. Men nu känns det som om det är dags att ta upp den här bloggen igen. Jag ser ju faktiskt att ni kikar in här fortfarande och det blir jag lite glad för.  Så ja, räkna med att det kommer komma upp inlägg här igen. Ska bli trevligt att få skriva med er igen. 

xoxo