OOTD
Och helt plötsligt sa du allt som du skulle sagt för flera år sedan.
Let's fucking live!
Om en dryg månad så börjar skolan och jag ska få lära känna massa nya människor. Jag är livrädd samtidigt som jag längtar som en idiot. Men jag antar att det är så det ska vara. Jag hoppas att denna känslan varar ett tag nu. Pallar inte med depp-idioten jag varit det senaste halvåret.
Let's fucking live!
Let's go to wonderland.
Fuck 'em.
Tänk inte så mycket.
När jag slutar överanalysera vad som sker i mitt liv så njuter jag faktiskt riktigt mycket av det. Så det är väl det jag har börjar göra nu; leva.
Nästa vecka ska jag iväg och kolla på min lägenhet jag ska bo i de kommande tre åren. Är väldigt spänd och hoppas på att jag kommer bli än mer pepp på skolan när jag fått vara på plats. Känns så skönt att få rutiner igen. Tänkte att jag ska börja träna igen också. Det är jag verkligen skyldig min kropp. Speciellt min nacke och rygg.
Kanske är det känslan av att leva som gör mig mer positivt inställd till saker nu. Och jag hoppas verkligen att det håller i sig.
Nu tänker jag svimma i sängen då jag sov ganska illa förra natten.
Nightynight.
Tadaaa!
Det här var Stina nog att hjälpa mig med i 5 (!) timmar igår! Jag är nuförtiden ett litet dread-lejon! Är hur nöjd som helst med resultatet. Något annorlunda. Och jag älskar att vara annorlunda, hah.
Något nytt.
Sitter här i soffan och inväntar finaste Stina som kommer över och bland annat ska hjälpa mig fixa en grej. Vad det är visar jag ikväll. Spännande va? Inte direkt, men vi kan låtsas.
Nu återgår jag till mitt isvatten som jag fått dille på att dricka. Men antar jag inte ska klaga!
Sometimes I just sit in silence.
Har kommit i kontakt med mycket bra ny musik på sistone. Bland annat denna fantastiska låt.
Vill bara ligga i mörkret i ett rum med någon man förmodligen tycker för mycket om medan denna spelas på repeat.
Värmebölja.
Sitter för tillfället med hårfärg i håret. Sen jag slutade plåga mitt hår med enorma blonderingar så växer det så jäkla fort. Utväxten deluxe kommer på bara fyra veckor nu. Men det kanske är normalt? Känns som jag inte gör annat än färgar håret bara, haha.
Imorgon ska vädret tydligen bli liknande idag. Med mitt nyfärgade mörka hår, och förhoppningvis lite mörkare hud, så kanske jag kan lura folk att jag är italienare! Dock så spricker planen ganska snabbt då mina italienska kunskaper slutar vid: Ciao bella! Arrivederci!
Bring out the floral.
Are you nasty?
När jag var runt 12-13 så var jag i min emo-period. Kläderna var svarta, sminket var svart och under ögonen målade jag små kors med eyeliner. Det spelades mycket My chemical romance, secondhand serenad och just Panic at the disco i min rosa lilla mp3. Den här låten är bland de nyaste de släppt, och jag kan inte låta bli att älska den.
Och Brendon Urie har fan bara blivit snyggare med åren.
Är det rätt eller fel, pallar inte bry mig mer.
En god vän till mig sa tidigare ikväll till mig; "Sluta klanka ner på dig själv. Lev lite". Så jag tänker följa hans råd och leva lite. Ska stoppa undan moraltanten inom mig och leva som jag vill för en stund. Göra vad jag har lust med och inte vad jag borde. Är det inte underbart? Så jag smiter iväg ikväll och gör saker som man egentligen inte får.
Men vad gör det om hundra år?
Hjärtsmälta.
Let the sunshine in.
Min finaste Angelica var hos mig idag och berättade som sin vecka i Napa. Men vad som händer i Napa stannar i Napa (och hos mig). Så inget skvaller här inte. Dock så hetsar vi varandra till att göra lite smått dumma saker. Men man är bara ung en gång, eller hur?
Imorgon väntas förmodligen en tur bort till äldsta syrrans hus för att hjälpa till att sätta ihop systersonens studsmatta. Det vill säga om mamma inte bestämmer sig för att åka tidigt och jag har tagit sovmorgon, hah.
Bon nuit, mes amis!
Även fast jag inte saknar dig så känna det som om världen skulle rasa om du glömde mig.
Det börjar nu.
Så himla lycklig är jag, för jag trodde verkligen inte att jag skulle komma in. Detta betyder att om en dryg månad så tar jag mitt pick och pack och flyttar sju mil norr om Örebro. Samtidigt som det är spännande är det skitläskigt.
Men det är nu livet börjar, och jag längtar som en dåre.
Will it last?
Det verkar gå sådär med att komma igång med bloggandet igen. Eller vad säger ni?
Jag får se om lusten kommer till mig eller om jag får avliva bloggandet helt enkelt.
Imorgon kommer iallafall första antagningsbeskedet för studier i höst. Det gör mig förväntansfull och samtidigt livrädd. Jag vet vad jag hoppas på att det ska meddela mig i morgon, men det är också det som skrämmer mig mest. Hah, hör ni vilken velmaja jag är? Det är hur som helst dags för mig att testa mina egna vingar och flytta hemifrån på riktigt. Inte som det halvhjärtade försök jag gjorde när jag var 16, utan verkligen flytta. Då var jag absolut inte redo för det. Men nu känns det som om jag kan klara av det. Och som min otroligt kloka syster sa; det är alltid jobbigt att flytta. Oavsett vart och hur många gånger man har gjort det tidigare. Så jag försöker andas och ta livet som det kommer.
Och imorgon eftermiddag så kommer jag förmodligen veta vart jag kommer att befinna mig de kommande tre åren.
På sättet som du gör
på det sättet som du gör.
Det blir till något verkligt när dina läppar rör mina.
Och ingenting blir som det en gång var.
Du borde inte lämna känslor kvar hos flickor som mig
på det sättet som du gör.
Våra hjärtan slår alldeles för snabbt till tanken att allting blir annorlunda nu.
Och de går i tusen bitar när du inte blir kvar.
Du borde inte göra allt det där mot mig
på det sättet som du gör.
Men ingen vill lämnas ensam
för att gråta när ingen hör.
Ur spår.
Så vi kanske ska slå vad? Innan sommaren är slut så ska jag åtminstone ha gått ner 5 kg, deal? Bra! Då säger vi så snygglos. Usch, vad jag har nu gett mig in på. Antar att det bara är att knyta på sig skorna och springa (läs släpa sig fram) en runda imorgon.
Nytt i garderoben!
There's no medication for a lost heart.
(Eftersom jag försöker komma in i rutinen att blogga igen så blir det ibland lite utfyllnad med bilder.)
Saknat mig?
Har tänkt många gånger att jag ska börja blogga igen, men har också lika många gånger avvisat den idéen. Men nu känns det som om det är dags att ta upp den här bloggen igen. Jag ser ju faktiskt att ni kikar in här fortfarande och det blir jag lite glad för. Så ja, räkna med att det kommer komma upp inlägg här igen. Ska bli trevligt att få skriva med er igen.
xoxo