Jag ville stanna
Jag ville stanna.
Så att det aldrig var längre än 30 centimeter imellan oss
och när allting kändes hopplöst igen
så skulle jag aldrig behöva leta
efter dig.
Jag ville bara vara med dig alla timmar
och se årstiderna
växla
från vår till sommar,
Sommar till höst.
Fastän jag vet
att du är inte min längre,
och du kanske aldrig ha varit.
Så är det
som känns mest i mig
det faktum
att jag blev någon annans.
Så att det aldrig var längre än 30 centimeter imellan oss
och när allting kändes hopplöst igen
så skulle jag aldrig behöva leta
efter dig.
Jag ville bara vara med dig alla timmar
och se årstiderna
växla
från vår till sommar,
Sommar till höst.
Fastän jag vet
att du är inte min längre,
och du kanske aldrig ha varit.
Så är det
som känns mest i mig
det faktum
att jag blev någon annans.
Imorgon är en annan dag.
Oftast tänker jag så det knakar, och väldigt ofta så tänker jag alldeles för mycket. Om man nu kan göra det.
Men jag har hört att det är en del med det fina med mig, att jag tänker. I min lilla bubbla så låter det lite konstigt för alla tänker. Men jag förstår ändå vad dem menar.
Idag har varit en sån dag som jag har haft många av på sistone. Sådana som känns hopplösa, tråkiga och tomma. Men tre miljoner tankar har susat kring i mitt huvud. Om vem jag är, borde vara, vem jag vill vara med och vem som egentligen vill vara med mig. Det har ärligt talat varit en riktigt skitdag. Borde ha gjort så mycket, men har inte gjort något. Kanske är det där mitt problem ligger. Att jag har för många borden och måsten. Men det är också en del av mig. Det där med att vara bäst i vad jag än gör, även saker jag aldrig tidigare gjort. Jag vill kalla det ambitioner, andra kallar det för galenskap.
En fin man (som betyder alldels för mycket för mitt eget bästa) sa en gång till mig att jag kan göra vad jag vill för jag har allting som krävs för det. Och ibland så tror jag honom och det känns som jag kan överta världen.
Men ibland känns det som det gör idag, rent av hopplöst. Men jag vet att imorgon är en annan dag, och förmodligen en bättre sådan.
Men jag har hört att det är en del med det fina med mig, att jag tänker. I min lilla bubbla så låter det lite konstigt för alla tänker. Men jag förstår ändå vad dem menar.
Idag har varit en sån dag som jag har haft många av på sistone. Sådana som känns hopplösa, tråkiga och tomma. Men tre miljoner tankar har susat kring i mitt huvud. Om vem jag är, borde vara, vem jag vill vara med och vem som egentligen vill vara med mig. Det har ärligt talat varit en riktigt skitdag. Borde ha gjort så mycket, men har inte gjort något. Kanske är det där mitt problem ligger. Att jag har för många borden och måsten. Men det är också en del av mig. Det där med att vara bäst i vad jag än gör, även saker jag aldrig tidigare gjort. Jag vill kalla det ambitioner, andra kallar det för galenskap.
En fin man (som betyder alldels för mycket för mitt eget bästa) sa en gång till mig att jag kan göra vad jag vill för jag har allting som krävs för det. Och ibland så tror jag honom och det känns som jag kan överta världen.
Men ibland känns det som det gör idag, rent av hopplöst. Men jag vet att imorgon är en annan dag, och förmodligen en bättre sådan.
Full fart framåt
Jag blir galen. Vill gasa på så mycket som möjligt, plugga allt vad jag pallar så att jag blir klar någon jäkla gång. Men då är min böcker försenade!? Så jag kan inte plugga. Ligger fyra kurser och bara väntar på mig, men jag kan inte göra något. It fucking sucks.
Jag har ju åtminstone mitt projektarbete men det börjar lida mot sitt slut också, hah. What the hell liksom.
Tur är det väl då att mamma fyller jämnt på lördag och att vi ska ordna födelsedagskalas åt henne. Så det är lite pyssel med det som ska göras. Så ja, dagarna går förbi även om jag inte har något skolarbete.
Jag har ju åtminstone mitt projektarbete men det börjar lida mot sitt slut också, hah. What the hell liksom.
Tur är det väl då att mamma fyller jämnt på lördag och att vi ska ordna födelsedagskalas åt henne. Så det är lite pyssel med det som ska göras. Så ja, dagarna går förbi även om jag inte har något skolarbete.
Fan.
Ny telilur!
Tröttnade på min gamla svarta iPhone så jag uppdaterade mig till en vit 4S.
Tentadag
Usch vad jag hatar de dagarna jag har tenta. Blir som ett jäkla nervvrak, speciellt när det är kurser som jag är osäker på. Så är det nämligen idag. Klockan 11.30 så ska jag ha tenta i Historia. Det är verkligen inte mitt starkaste ämne så är orolig för hur det ska gå. Hur som helst blir jag ju av med kursen när jag gjort tentan så det är skönt. Nu ska jag sistaminuten-plugga och bita lite på naglarna innan det börjar.
Wish me luck!
Wish me luck!
Wash.
Vem vet
Jag har egentligen ingen lust alls att blogga längre. Det känns lite som om något man gjorde när man var mindre. Dessutom blir jag nästan deprimerad av att veta att jag har ingenting att skriva här för att jag gör ingenting annat än pluggar om dagarna, i princip. Jag har tillochmed fått höra det från olika håll att man inte längre behöver fråga vad jag gör för att jag alltid svarar att jag pluggar. På ett sätt skäms jag då det verkar som jag inte har något annat liv (vilket jag faktiskt inte har för tillfället) men på ett annat så blir jag nästan lite förolämpad. Nä, förolämpad kanske är att ta i men jag tycker det är konstigt att man inte förstår att jag vill ta studenten precis som alla andra. Jag är lika trött på skolan som resten av dem som tog studenten i somrad. Jag vill också stå i vit klänning och vifta med den där mössan och känna "Jag klarade det, jag fucking klarade det!". Därför pluggar jag 24/7 i princip. Visst håller jag på att fysiskt samt psykiskt brytas ner av det, men det är det värt.
För jag ser ljuset. Det är inte mycket kvar nu. Jag måste kämpa.
Därför bloggar jag ingenting längre. För ni skulle tröttna på mig om jag bara skrev om mitt pluggande hela tiden.
Jag kanske kommer tillbaka senare. Jag kanske slutar blogga.
Vem vet.
För jag ser ljuset. Det är inte mycket kvar nu. Jag måste kämpa.
Därför bloggar jag ingenting längre. För ni skulle tröttna på mig om jag bara skrev om mitt pluggande hela tiden.
Jag kanske kommer tillbaka senare. Jag kanske slutar blogga.
Vem vet.
Letting go, once for all.
Vill att du ska veta.
Jag saknar dig så extremt mycket.
Dear Boyfriend (If I had one)
Kämpa sig igenom det sista.
Sådär, då var det måndag igen och mitt pluggförbud är upphävt. Har läst hälften av det jag ska än så länge. Så det blir att sätta fart nu att läsa klart allting så jag kan börja med arbetet och förhoppningsvis få iväg det imorgon.
Känns skönt att veta att det är det sista arbetet i kursen innan tentan. Bara kämpa sig igenom arbetet och sen plugga som ett svin inför tentan och så behöver jag inte oroa mig för historia något mer. I princip bara roliga kurser kvar sen, yeey.
Men som sagt så måste jag bli klar med det här först. Ska sparka mig i baken nu och fortsätta.
Känns skönt att veta att det är det sista arbetet i kursen innan tentan. Bara kämpa sig igenom arbetet och sen plugga som ett svin inför tentan och så behöver jag inte oroa mig för historia något mer. I princip bara roliga kurser kvar sen, yeey.
Men som sagt så måste jag bli klar med det här först. Ska sparka mig i baken nu och fortsätta.
Trapped in my own fucking mind.
Du skulle varit här.
G33k in me
Personligen tycker jag att jag ser ut som kvällens geek i min kakmonstrettröja samt hörlurar.
Men hey, i love geeks so that's ok.
Har helt jäkla tråkigt och vet inte riktigt vad jag ska sysselsätta mig med. Har pluggförbud som är utfärdat av Sis då hon tycker att jag håller på att gå in i väggen. Så får inte röra mina skolarbeten förens på måndag igen. Rätt skönt på ett sätt men helt otroligt stressande på ett annat. Hade för övrigt tenta i Internationell Ekonomi i torsdags och kirrade ett MVG. Katching rätt in i slutbetyget.
Om lite knappt två veckor är det tenta i Historia. Längtar inte.
Men får som sagt inte plugga förens på måndag.
Vad fan ska jag sysselsätta mig nu med då?
Just calm the fuck down.
Keep it simple
Softish
Ligger i syrrans säng och tittar på Vad blir det för mat. Hennes säng måste nog vara den skönaste i världen. Är lite orolig för framtiden men som min kloka syster säger så finns det alltid sätt att kringgå systemet. Vi får se vart ödet sparkar mig.
Det är inte konstigt.
När en människa har varit så nära i flera år och bokstavligt talat varit en del av familjen så är det inte konstigt att det kommer en enorm saknad när den försvinenr. Jag vill bara berätta hur mycket jag saknar henne och vill att allt ska bli som vanligt igen. Men det funkar inte så.
Fan.
Fan.
Du kommer klara dig.
Jag stirrade på min egen reflektion i fönstret. De gråblåa ögonen verkade inte lika uppgivna och ansiktet inte lika trött. Kanske hade jag funnit en mellanväg till att leva. Ett sätt att överleva utan allt det där jag länge drömt om.
För det är sant som hon sa min syster. Man har inte någon annan än sig själv i slutändan. Så jag släppte alla dåliga relationer som jag var tvungen att balansera upp tidigare. Jag släppte allt som tyngde ner mig och lät mig själv sväva fritt. Jag började helt enkelt leva för mig själv och ingen annan.
Och jag förstår allting så mycket bättre nu. Det här med att klara att vara ensam innan man klarar att vara två. Visst griper ensamheten tag i mig och torterar mig fortfarande ibland. Men jag klarar mig.
När jag tänker tillbaka önskade jag att jag kunde berätta det för den vilsna femtonårig jag var för fyra år sen. Jag önskar jag kunde säga "Kära femtonåriga jag, sluta vara alla andra till lags och lev åt dig själv. Människor kommer fortfarande tycka om dig. Du kommer klara dig igenom det här."
Slängde en blick igen på reflektionen i tågfönstret och kunde inte låta bli att le lite.
Ja du Antonia, du kommer att klara dig.
Mommy, i'm coming home!
Nu sitter jag på tåget som snart ska börja rulla söderut och hem mot småländska skogarna. Jag lämnar ett soligt Stockholm med ett leende. Au revoir, Stockholm!
At last
Det är fredag och min sista dag på jobbet. Helt löjligt vad tiden har gått snabbt egentligen. Lite ångest får jag att hela sommaren har försvunnit och det enda jag har gjort är att suttit vid en dator i princip. Självklart har det varit fina kvällar med vänner också och trevliga släktsammankomster. När jag tänker efter har jag haft en riktigt fin sommar.Ska göra den sista kvällen här fin också innan jag imorgon tar tåget tillbaka till skogen. Hem till min älskade familj och min älskade djur. Som jag har saknat dem!
(Btw, arbetet i internationell ekonomi som jag skickade in för några dagar sen kom tillbaka igår. Rädd för få ett dåligt betyg. Fick MVG. Nöjd chey)
There is no leaving now.
Bara döda fiskar flyter med strömmen
Äckeldag
Jag har en äckeldag idag. Sån som jag verkligen hatar mig själv och tycker jag bara är blä.
Försöker bota mig själv genom att titta på mina "progress" foton och tycka jag är lite småduktig.
För visst har det blivit skillnad på min rygg?
